Visar inlägg med etikett kjell allinger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kjell allinger. Visa alla inlägg

torsdag 16 december 2010

Legender i Tumba del 4

Nästa legend, hjälte eller vad vi nu vill kalla honom bor inte alls i Tumba. Han är Tullingebo och arbetar i Fittja. Jag vill skriva lite om Kjelle Allinger!


Vi som känner honom vet att man kan se på honom på lite olika sätt.

Som musiker, kompis och lärare/fritidsledare t.ex.


Låt oss se på Kjelle som musiklärare/fritidsledare...

Han är rättvis, noga och jäkligt duktig. Jag som har haft äran att jobba med honom på Storvretskolan och på musikhuset Lagret vet att han fanimig alltid sätter ungdomar och elever först. Detta har resulterat i bl.a. en rejäl uppfräshning och ombyggnad hemma hos honom. EN del av er såg säkert showen på TV3. Jag tror inte att det finns någon som inte tycker om honom. Definitivt inte utan anledning, och tonåringar har ju rätt märkliga anledningar ibland.


Jag gillar honom!


Låt oss nu se på Kjelle som musiker...

Han spelar keyboard/hammond. Kjelle har en spännande spelteknik som närmast kan beskrivas som rutinerad. Han har spelat tamigfan JÄMT!
På sin "riktiga" hammond lirar han med någon sorts finkänsla som är huggen i sten. Jag har försökt att formulera det på något annat sätt, men det tycker jag passar ho nom bäst. Fina nyanser i volym och med lesley dras brutalt genom låtarna han ofta själv har arrangerat och fixat till. Jag har själv bara gigat två gånger med honom liksom på riktigt. Det var på REUNION-festen förra året och på REUNION-festen i år. VI var tighta och samspelta men inte särskilt repade. Det är inte alltid antal timmar i replokalen som skapar ett bra framträdande. Rutin och ödmjukhet kommer man långt med. Kjelle har rutin och ödmjukhet.
Jag gillar honom!
Låt oss se på Kjelle som kompis...
Kjelle är fantastiskt duktig på att se sina egna svaga sidor och nästan lika dålig på att inte se sina starka sidor och sina styrkor. Jantelagen har honom "By the balls" liksom.
Han sa till mig igår på Studiefrämjandets julbord att han har fått alldeles för mycket uppskattning och cred under 2010. I form av TV-showen, hyllningar och hurrarop från alla håll och kanter. Igår fick han en present från grabbarna på förbundet... en flyttkartong FULL med LP-skivor. Det var bara coola titlar och album, jag såg bl.a. samtliga Jimi Hendrix plattor. Några Stones-skivor och sånt. Kan det ha varit 250 skivor?! De flesta i originalplast och mint-kondition.
Han ifrågasatte ärligt om han är värd all denna uppskattning och jag kan bara konstatera att en som givit i hela sitt 50-åriga liv kan väl få några plattor tillbaka, liksom?!
Jag gillar Kjelle!
Nu väntar jag bara på en inbjudan att få komma och dricka sprit och lyssna på sköna plattor, Kjelle... haha
//Din vän

tisdag 14 december 2010

...och ibland så...

händer det grejor. Jag har nu skrivit kontrakt på fyran som jag berättade lite om. Senaste datum för inflyttning är sista februari. Med en jäkla tur så kommer jag in tidigare och det ger ju tillfälle för de som tjackat kåken av mig att komma in tidigare också. Hurra!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...

Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.

När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!

Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)

Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.

tja!