...som varar...
Jag fick ju ett telefonsamtal härom veckan. Det var rektorn på en skola i närheten som frågade om jag kunde ta musiklektionerna eftersom ordinarie lärare hade råkat ut för en tragisk grej och behövde vara hemma. Ingen visste hur länge han skulle vara borta från skolan. Det började ryktas om både till sportlov, påsklov och kanske t.o.m terminen ut.
Jag har någonstans lärt mig att inte ta ut något i förskott, men ändå så hängde det en sorts förhoppning om att jag skulle ha hunnit göra mig oumbärlig på skolan innan ordinarie kom tillbaka. Nu fick jag besked idag att han kommer redan nästa vecka. Så det blev tillbaka till ruta ett för unge Tarzan.
Jag har på kort tid fått kramar av eleverna, fått hurrarop från kollegorna och lyckats bygga upp en sorts mystisk aura runt mig själv. På mina raster kommer eleverna in i klassrummet bara för att liksom hänga eller komma med några lite fåniga svepskäl för att få vara i "mitt" klassrum. Då ska vi komma ihåg att just musiksalen ligger i fel ände av skolan, så det är inte på vägen till någonting egentligen.
Men biträdande rektor frågade om det var okej att ringa vid vikariebehov, då de insett att jag är en bra snubbe i skolmiljö. Så vem vet... kanske kommer jag få fler timmar på skolan nu när jag inte har timmar på skolan? Logiskt, va?!
Jag fick också ett spännande mail från ett par musikproducenter som frågade om jag har lust att skriva lite musik till dem, jag har inte svarat ännu...för jag vill visa mailet för folk som är bättre i branschen än vad jag är. har inte någon lust att bli blåst på ett snik-kontrakt. Men är sjukt sugen på att få sälja lite grundkomp till folk som kan ha nytta av grejerna.
I morgon drar jag till Lotta för att försöka starta upp hennes bil, då den ska få åka in på service och besiktning.
PAY DIRT!
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
tisdag 29 januari 2013
lördag 19 januari 2013
När man hittar tillbaka...
Jag har fått ett jobb. Det är egentligen inget märkvärdigt, utan bara ett vikariat på en skola i södra Botkyrka. Det är "bara" halvtid och det är rätt så befriat från ansvar och sånt. Men det kändes så fruktansvärt skönt och roligt att kicka igång lektioner igen. Jag inser att jag verkligen trivs som musiklärare. Med lite tur lyckas jag göra mig oumbärlig och skrapar ihop en skön anställning. Håll tummarna!
Jag har hittat en kompis, från grundskoletiden... på FACEBOOK. Ni vet, den där man satt ihop med under hela trean och fyran. Han som man sen gjorde alla hyss med i femman och sexan. Han man började planera en karriär som rockstjärna med. Han fick en Olympic White stratakopia av sin farsa, jag köpte en Westone. Vi började så sakta försöka lära oss några låtar. Satt hemma hos honom och lyssnade på Judas Priest, Saxon, Iron Maiden och Kiss och tänkte bli ännu bättre än dem.
Hans farsa jobbade som chaufför på Wårby, det som sen blev Spendrups. Hemma hos Kenta fanns det alltid läsk. Men det var ju inte därför jag hängde där hela tiden. Det var för att Kenta var så härligt galen. Han var en dåre, men på det där bra sättet.
Det var han och jag som fixade BMX först i Tuna. Vi körde skiten ur ungefär samtliga lekparker och parkeringsplatser i hela området. Många skrubbsår, men också många skratt. Jag minns fortfarande hur han åkte nerför den långa pulkabacken vid Vretarna lite för fort. Liksom i den där hastigheten som borde ha slagit ihjäl honom... men allt som hände var att han, när han kom ner körde ner framhjulet i ett litet dike och gjorde en volt med hojen, flög några meter ut i en åker. Allt vi såg var hur hans ena sko flög iväg ytterligare ett par meter. Den hittade vi aldrig.
Så kom högstadiet, vi började gilla olika saker och av någon anledning började vi hänga med olika människor. Han började boxas, och gjorde riktigt bra ifrån sig. Själv blev jag ju hookad på musiken. När det var dags för gymnasium så tog sorgligt nog vänskapen slut. Vi slutade höra av oss till varandra och sågs aldrig mer. Det här var 1988.
Jag tänkte på honom flera gånger. Men det är ju som det är... Jag skaffade tjej, sen barn och hus och allt det där. Fick kontakt med en gemensam polare som plötsligt stod utanför dörren en dag. Han som jag trodde hade gått under på Estonia. Vi pratade en del om Kenta, fast ingen av oss hade koll på var han fanns nu för tiden.
Kentas farsa hade fått en allvarlig reumatism och var sjukpensionär. Han bodde bara några hundra meter från mig när jag bodde i huset. Vi snackade då och då. Det gör vi fortfarande. Det är farsan som berättade för mig att Kenta nu bor i Salem, två barn och radhus. Tydligen ska han ha en målarfirma, om jag fattar rätt.
Nåja, såhär tjugofem år senare har jag äntligen Kenta som vän på FACEBOOK. Förhoppningsvis kommer vi att ses riktigt snart. Han bor ju liksom bara ett par hundra meter från Lotta... Jag har gått förbi hans gård flera gånger, helt utan att veta att han varit där hela tiden.
Så, Kenta!
Den här låten är till dig...
Jag har hittat tillbaka!
Jag har hittat en kompis, från grundskoletiden... på FACEBOOK. Ni vet, den där man satt ihop med under hela trean och fyran. Han som man sen gjorde alla hyss med i femman och sexan. Han man började planera en karriär som rockstjärna med. Han fick en Olympic White stratakopia av sin farsa, jag köpte en Westone. Vi började så sakta försöka lära oss några låtar. Satt hemma hos honom och lyssnade på Judas Priest, Saxon, Iron Maiden och Kiss och tänkte bli ännu bättre än dem.
Hans farsa jobbade som chaufför på Wårby, det som sen blev Spendrups. Hemma hos Kenta fanns det alltid läsk. Men det var ju inte därför jag hängde där hela tiden. Det var för att Kenta var så härligt galen. Han var en dåre, men på det där bra sättet.
Det var han och jag som fixade BMX först i Tuna. Vi körde skiten ur ungefär samtliga lekparker och parkeringsplatser i hela området. Många skrubbsår, men också många skratt. Jag minns fortfarande hur han åkte nerför den långa pulkabacken vid Vretarna lite för fort. Liksom i den där hastigheten som borde ha slagit ihjäl honom... men allt som hände var att han, när han kom ner körde ner framhjulet i ett litet dike och gjorde en volt med hojen, flög några meter ut i en åker. Allt vi såg var hur hans ena sko flög iväg ytterligare ett par meter. Den hittade vi aldrig.
Så kom högstadiet, vi började gilla olika saker och av någon anledning började vi hänga med olika människor. Han började boxas, och gjorde riktigt bra ifrån sig. Själv blev jag ju hookad på musiken. När det var dags för gymnasium så tog sorgligt nog vänskapen slut. Vi slutade höra av oss till varandra och sågs aldrig mer. Det här var 1988.
Jag tänkte på honom flera gånger. Men det är ju som det är... Jag skaffade tjej, sen barn och hus och allt det där. Fick kontakt med en gemensam polare som plötsligt stod utanför dörren en dag. Han som jag trodde hade gått under på Estonia. Vi pratade en del om Kenta, fast ingen av oss hade koll på var han fanns nu för tiden.
Kentas farsa hade fått en allvarlig reumatism och var sjukpensionär. Han bodde bara några hundra meter från mig när jag bodde i huset. Vi snackade då och då. Det gör vi fortfarande. Det är farsan som berättade för mig att Kenta nu bor i Salem, två barn och radhus. Tydligen ska han ha en målarfirma, om jag fattar rätt.
Nåja, såhär tjugofem år senare har jag äntligen Kenta som vän på FACEBOOK. Förhoppningsvis kommer vi att ses riktigt snart. Han bor ju liksom bara ett par hundra meter från Lotta... Jag har gått förbi hans gård flera gånger, helt utan att veta att han varit där hela tiden.
Så, Kenta!
Den här låten är till dig...
Jag har hittat tillbaka!
söndag 29 januari 2012
i de fyra strängarnas tecken...
Vi var tio vuxna män som hängde i helgen. Inget konstigt med det. Vi är alla intresserade av god mat, god dricka, gott umgänge och skönt, avslappnat snack. Inget märkligt alls. Vi spelar bas, allihopa! Rätt konstigt. Vi har alla "träffats" på PRATABAS och insåg att vi skulle komma att trivas om vi bara fick åka till Herrfallet (Hjälmaren) en helg och göra det vi gör bäst.
Jag blev upplockad av Marshall just efter 1500 på fredagen. Vi åkte tillsammans mot Eskilstuna där vi hämtade Simon. Därefter är det inte så långt kvar till stugbyn vid Hjälmaren. Mike och Rolle var redan på plats. Sunken, Geddan, Liten och Matte dök upp just bakom oss. Med var också Floke.
Konstiga namn?
Rolles fru hade visst sagt
-"Jaja, du umgås med vem eller vilka du vill"
Här kommer förresten Rolles bilder från helgen.
Skriver mer om det imorgon.
Jag blev upplockad av Marshall just efter 1500 på fredagen. Vi åkte tillsammans mot Eskilstuna där vi hämtade Simon. Därefter är det inte så långt kvar till stugbyn vid Hjälmaren. Mike och Rolle var redan på plats. Sunken, Geddan, Liten och Matte dök upp just bakom oss. Med var också Floke.
Konstiga namn?
Rolles fru hade visst sagt
-"Jaja, du umgås med vem eller vilka du vill"
Här kommer förresten Rolles bilder från helgen.
Skriver mer om det imorgon.
söndag 27 november 2011
Första advent
Vilken jäkla vecka?!
Bra på många sätt, men också väldigt jobbig och jag är mycket glad att den är över. Jag inbillar mig på nåt sätt att nästa vecka blir en aning lugnare.
RABALDER var ute och spelade i onsdags. Vi var på Piperska Muren och spelade för Nynäs. Det är andra gången vi spelar för just dem. Däremot var det första gången vi spelade på just Piperska Muren. Det var också första gången vi spelade för BlueBird. De var nöjda, betalande kund var nöjd och vi var nöjda. Betalande kund, ja. Vi hade fått i uppdrag att "sätta" åtta låtar. Låtar som gästerna skulle sjunga och göra något roligt av under kvällen. Mitt jobb var att vara kapellmästare och se till att vi och gästerna gjorde ett så bra jobb som möjligt. Jag satt och tog ut ackord och melodislingor hela måndagen innan jag mailade runt harmisar och anteckningar till de andra i bandet. Vi var hemma före 02:00.
På torsdagen var det dags att spela igen. Den gången var det SMARTEQ i Kista som ville bli underhållna av självaste RABALDER. Den festen var väldigt skönt laid-back och anspråkslös. Så skönt lös ohc ledig att vi var tillfrågade att spela nån timme "lounge-musik"... Vilket vi på något märkligt sätt lyckades klara av. Jag beställde White Christmas (C-dur) av Muffin, och han hängde på. Vi spelade massor av mjuka, fina låtar... i långa versioner. Den festen slutade tidigt så vi var hemma någon gång runt midnatt.
Så kom fredagen och det var dags för oss att sticka till TB's i Tumba. Soundcheck och lite käk. Vi var i fin form trots långa dagar OCH nätter. På Tb's spelar man två set på ungefär en timme var. Jag tycker vi fick till låtvalet rätt bra. Fick egentligen bara en enda kommentar om låtval, just det att vi spelar "does your mother know" och "T-N-T". Hon ansåg att alla ju spelar dessa låtar och vi borde verkligen hitta några andra låtar att göra. Hmmm.... vi får se.
Efter spelningen packade vi in allting i släpet och de andra i bandet, Stiff, iMan och Muffin åkte för att rodda ur. Själv tog jag en taxi till Lotta. har varit hos henne hela helgen... hemkörningspizza, BiB-vin och filmer har varit på agendan resten av helgen. Har sovit en hel del, men det kanske beror på att jag på nåt sätt missat några värdefulla sovtimmar under veckodagarna.
Nu är det söndag kväll och jag har fixat advents-fint här hemma. Köpte ZEUNERTS julmust! Det är det enda rätta! Jag satte upp pepparkakor i rött sidensnöre i köket. På dessa pepparkakor hade jag skrivit barnens namn med såndär glasyr.
Nu chillar jag med ett glas öl och slökollar på NFL. Cowboys vann! yay!
Bra på många sätt, men också väldigt jobbig och jag är mycket glad att den är över. Jag inbillar mig på nåt sätt att nästa vecka blir en aning lugnare.
RABALDER var ute och spelade i onsdags. Vi var på Piperska Muren och spelade för Nynäs. Det är andra gången vi spelar för just dem. Däremot var det första gången vi spelade på just Piperska Muren. Det var också första gången vi spelade för BlueBird. De var nöjda, betalande kund var nöjd och vi var nöjda. Betalande kund, ja. Vi hade fått i uppdrag att "sätta" åtta låtar. Låtar som gästerna skulle sjunga och göra något roligt av under kvällen. Mitt jobb var att vara kapellmästare och se till att vi och gästerna gjorde ett så bra jobb som möjligt. Jag satt och tog ut ackord och melodislingor hela måndagen innan jag mailade runt harmisar och anteckningar till de andra i bandet. Vi var hemma före 02:00.
På torsdagen var det dags att spela igen. Den gången var det SMARTEQ i Kista som ville bli underhållna av självaste RABALDER. Den festen var väldigt skönt laid-back och anspråkslös. Så skönt lös ohc ledig att vi var tillfrågade att spela nån timme "lounge-musik"... Vilket vi på något märkligt sätt lyckades klara av. Jag beställde White Christmas (C-dur) av Muffin, och han hängde på. Vi spelade massor av mjuka, fina låtar... i långa versioner. Den festen slutade tidigt så vi var hemma någon gång runt midnatt.
Så kom fredagen och det var dags för oss att sticka till TB's i Tumba. Soundcheck och lite käk. Vi var i fin form trots långa dagar OCH nätter. På Tb's spelar man två set på ungefär en timme var. Jag tycker vi fick till låtvalet rätt bra. Fick egentligen bara en enda kommentar om låtval, just det att vi spelar "does your mother know" och "T-N-T". Hon ansåg att alla ju spelar dessa låtar och vi borde verkligen hitta några andra låtar att göra. Hmmm.... vi får se.
Efter spelningen packade vi in allting i släpet och de andra i bandet, Stiff, iMan och Muffin åkte för att rodda ur. Själv tog jag en taxi till Lotta. har varit hos henne hela helgen... hemkörningspizza, BiB-vin och filmer har varit på agendan resten av helgen. Har sovit en hel del, men det kanske beror på att jag på nåt sätt missat några värdefulla sovtimmar under veckodagarna.
Nu är det söndag kväll och jag har fixat advents-fint här hemma. Köpte ZEUNERTS julmust! Det är det enda rätta! Jag satte upp pepparkakor i rött sidensnöre i köket. På dessa pepparkakor hade jag skrivit barnens namn med såndär glasyr.
Nu chillar jag med ett glas öl och slökollar på NFL. Cowboys vann! yay!
torsdag 27 oktober 2011
Dags att lägga upp...
lite låtar från studions lekstunder. Jag har bergis femton projekt, men bara två-tre stycken som jag är tillräckligt nöjd med än så länge för att publicera. Nu ska jag bara hitta en vettig väg ut i världen. Har hört att soundcloud ska vara bra. Kanske blir det där. Eller har någon av läsarna ett bättre förslag?
Jag är idel öra.
Det skulle ju vara lite lattjo att kunna länka till eländet via t.ex. SPOTIFY eller iTunes.
Håller just nu på med en julsång som jag hoppas ska bli klar rätt snart. I mitt huvud börjar den ta form ordentligt, men det låter inte riktigt som jag vill när jag spelar, än. Tålamod, sa Bull.
kram och trevlig helg, kosmonauter
Jag är idel öra.
Det skulle ju vara lite lattjo att kunna länka till eländet via t.ex. SPOTIFY eller iTunes.
Håller just nu på med en julsång som jag hoppas ska bli klar rätt snart. I mitt huvud börjar den ta form ordentligt, men det låter inte riktigt som jag vill när jag spelar, än. Tålamod, sa Bull.
kram och trevlig helg, kosmonauter
onsdag 17 augusti 2011
REUNION 2011
Bröder och systrar, välkomna till REUNION BOTKYRKA!
Nu laddar jag upp för sommarens kanske sista storfest.
För er som läst mina kluddiga inlägg vet kanske att jag var lite inblandad i REUNION 2008. Ni kanske minns att jag spelade på REUNION 2010, med Beatles-tema.
När jag i år fick förfrågan om att vara konferencier på rockscenen så tackade jag självklart ja direkt.
Jag kommer naturligtvis att skriva något lattjo om festen, på söndag eller så....
onsdag 4 maj 2011
Press rec...
Ska fanimig köpa en MAC, ett hyggligt ljudkort, en stormembransmikrofon och LOGIC. Nu har jag så många idéer i huvudet att de liksom måste komma ut.
Har lyssnat en del på både svensk och utländsk.
Har ni några sköna tips på prylar?
Inköpsställen?
Hit me, baby...
Jag gillar miljön, fast tänker mig såklart en annan sorts musik
Har lyssnat en del på både svensk och utländsk.
Har ni några sköna tips på prylar?
Inköpsställen?
Hit me, baby...
Jag gillar miljön, fast tänker mig såklart en annan sorts musik
måndag 24 januari 2011
U-turn of life...
Den här snubben på bilden har just sett en vändning i sitt liv. Han har inte gjort något revolutionerade egentligen. Han har vara insett vad saker och ting går ut på.
Musiken
Jag köpte nya strängar till alla basarna, utom sex-strängade för den är utlånad till Ted. Jag köpte även en mxr-envelope
Gick hem och kopplade in, bara för att inse att jag gjort en riktigt lyckad deal! Jag bara älskar det där funkiga, plaskvåta soundet. Men jag inser att effekt-djävulen har satt klorna i mig och jag måste ha en chorus och en oktavpedal nu också. Jag har redan beställt ett case och en fueltank från Thomann. Sorry, Basse! Men strängarna och funk-stampet handlade jag ju på 4SOUND.
Jobbet
Pratade med några tjejer idag... den ena hade värsta kärleksproblemet, den andra hade värsta betygsproblemet, och som den snälla kram-Björne jag är gjorde mitt bästa för att trösta och stötta. Jag håller på att bygga upp några sköna idéer inför en talangjakt lite senare den här terminen. Hoppas att några elever ställer upp.
Hemma
Även här har jag varit sköna katten ju! Tjackade headset-mickar till både Robin och Billy så de kan prata med varandra, sina kompisar och sin gamle farsa även genom XBOX. Coola grejer som de absolut är värda, mina pojkar! ...gotta love 'em!
Dessutom har jag kommit överens med nuvarande hyresgäst i lägenheten jag ska flytta in i att jag betalar den lilla renovering han är skyldig att fixa innan han flyttar ut. Detta för att jag ska få hans vitvaror... win-win, liksom. För om han låter hyresvärden fixa blir det dyrt. Ska han fixa själv blir det billigt och kanske inte alls bra... nu bli han nöjd, jag nöjd och hyresvärden nöjd! win-win-win, liksom.
Just nu lyssnar jag på FISHBONE - Naz'Tee May'en
torsdag 20 januari 2011
bokstäver...
På skolan där jag jobbar finns det elever. Det är ju inte något konstigt i sig. För en del kanske det är konstigt att de flesta kommer från andra länder än Sverige. Storvretskolan är också lite unik på det att vi tar emot elever som nyss har flyttat till Sverige. Alltså, nyss...på riktigt. Jag har tagit emot elever som varit i Sverige i tre dagar. Nyss hitkomna från t.ex. centralafrika eller mellanöstern. Facktermen på dessa elever är FBK. (Förberedelseklass)
Det finns FBK-klasser lite här och där i Stockholm, men vi är Botkyrkas skola. Och det kommer rätt så många till Botkyrka. Idag t.ex. träffade jag en flicka från Estland som varit i Sverige i tre veckor, och hade redan lärt sig några värdefulla meningar. Dessutom visade sig att hon var grym på piano. Verkar lovande.
På skolan jag jobbar finns även de "centrala grupperna".... Alla elever i kommunen som blivit diagnostiserade med t.ex. ADHD hamnar i speciella klasser på vår skola. Lektionerna med dessa elever är alltid roliga för man vet aldrig hur det kommer sluta. Jag har sällan sett sån spontanitet eller livsglädje som hos dessa killar och tjejer. Å ena sidan vill de vara som alla andra på skolan, lite tuffa...lite snygga och lite sköna. Å andra sidan är de sådär skönt ovetandes om allting och kan plötsligt börja leka med nåt snöre eller en liten pinne de haft med sig in från rasten. Sittandes med hoodie i bästa gangsta-stil och leker rymdskepp med en pinne är ganska charmigt. Paradoxalt en masse, kan man säga.
Det faktum att vi tar in elever med såhär särskilda behov skapar en unik tolerans bland de andra eleverna. Tänkte på det härom dan, när elever i de vanliga klasserna strök omkring. När en överviktig, glasögonprydd kort kille med tandställning kan passera rasthallen helt utan att vara orolig för att bli trakasserad eller mobbad över huvud taget inser man att vi har en otroligt hög toleransnivå på vår skola. Hos oss får man ha vilken gud man vill, man får klä sig lite hur man vill, man får tycka om lite vem man vill, man får heja på vilket lag man vill, man får...om man vill. Så enkelt var det fan i mig inte när jag växte upp på Björkhagas skolgård. Nu hade jag turen att hänga med "de tuffa" men jag tror ni förstår...
Vad är det då som skapar denna lugna miljö? Jag tror att svaret ligger i att alla kommer från varsitt håll liksom. Även om vi har flera elever från Polen, flera från Thailand och flera från Turkiet så är alla unika på sitt eget sätt. Detta skapar en sorts förbund och alla har ett överseende gentemot varandra. Även om föräldrarna kommer från olika länder kan de hitta något som förenar. Det är nog rätt så unikt.
Mina bokstäver för kvällen är
EADG...
kram!
Det finns FBK-klasser lite här och där i Stockholm, men vi är Botkyrkas skola. Och det kommer rätt så många till Botkyrka. Idag t.ex. träffade jag en flicka från Estland som varit i Sverige i tre veckor, och hade redan lärt sig några värdefulla meningar. Dessutom visade sig att hon var grym på piano. Verkar lovande.
På skolan jag jobbar finns även de "centrala grupperna".... Alla elever i kommunen som blivit diagnostiserade med t.ex. ADHD hamnar i speciella klasser på vår skola. Lektionerna med dessa elever är alltid roliga för man vet aldrig hur det kommer sluta. Jag har sällan sett sån spontanitet eller livsglädje som hos dessa killar och tjejer. Å ena sidan vill de vara som alla andra på skolan, lite tuffa...lite snygga och lite sköna. Å andra sidan är de sådär skönt ovetandes om allting och kan plötsligt börja leka med nåt snöre eller en liten pinne de haft med sig in från rasten. Sittandes med hoodie i bästa gangsta-stil och leker rymdskepp med en pinne är ganska charmigt. Paradoxalt en masse, kan man säga.
Det faktum att vi tar in elever med såhär särskilda behov skapar en unik tolerans bland de andra eleverna. Tänkte på det härom dan, när elever i de vanliga klasserna strök omkring. När en överviktig, glasögonprydd kort kille med tandställning kan passera rasthallen helt utan att vara orolig för att bli trakasserad eller mobbad över huvud taget inser man att vi har en otroligt hög toleransnivå på vår skola. Hos oss får man ha vilken gud man vill, man får klä sig lite hur man vill, man får tycka om lite vem man vill, man får heja på vilket lag man vill, man får...om man vill. Så enkelt var det fan i mig inte när jag växte upp på Björkhagas skolgård. Nu hade jag turen att hänga med "de tuffa" men jag tror ni förstår...
Vad är det då som skapar denna lugna miljö? Jag tror att svaret ligger i att alla kommer från varsitt håll liksom. Även om vi har flera elever från Polen, flera från Thailand och flera från Turkiet så är alla unika på sitt eget sätt. Detta skapar en sorts förbund och alla har ett överseende gentemot varandra. Även om föräldrarna kommer från olika länder kan de hitta något som förenar. Det är nog rätt så unikt.
Mina bokstäver för kvällen är
EADG...
kram!
onsdag 5 januari 2011
..ganska allround
Jag har haft Wille Crafoords låt Allround i huvudet rätt länge nu. Där finns små grejer i texten som stämmer in sådär kusligt ni vet.
Jag är ganska allround, tillräckligt trög för att känna mig smart
Jag är ganska allround, petar i allt så att inget blir klart
Men det finns ju fler än jag som kan applicera de två raderna på sig själva, det är ju liksom inte unikt på något sätt. Eller hur? I första versen säger han såhär:
Om jag en gång hade planer på att bli en ny Don Juan
är jag nu minst lika nöjd med att få till en schysst lasagne
Den blir nog aldrig av, den där Amerikaturnén
precis som det där med att tolka Moliere på Dramatens stora scen
Det där kanske är lite mer riktat till en del av oss. Jag har drömt om turné i USA. Men har insett att turné på Södertörn verkar mer troligt. Skådespelargrejen har jag väl på något sätt lyckats få till på egen hand. Inte så att jag tror att jag skulle kunna spela teater, efter manus och grejer, fast vem vet?! Jag har ju aldrig försökt. Inte sen gymnasiet i alla fall.
Jag är ganska allround, ekvilibrist med betoning på brist
Jag är ganska allround, tillräckligt trög för att känna mig smart
Jag är ganska allround, petar i allt så att inget blir klart
Men det finns ju fler än jag som kan applicera de två raderna på sig själva, det är ju liksom inte unikt på något sätt. Eller hur? I första versen säger han såhär:
Om jag en gång hade planer på att bli en ny Don Juan
är jag nu minst lika nöjd med att få till en schysst lasagne
Den blir nog aldrig av, den där Amerikaturnén
precis som det där med att tolka Moliere på Dramatens stora scen
Det där kanske är lite mer riktat till en del av oss. Jag har drömt om turné i USA. Men har insett att turné på Södertörn verkar mer troligt. Skådespelargrejen har jag väl på något sätt lyckats få till på egen hand. Inte så att jag tror att jag skulle kunna spela teater, efter manus och grejer, fast vem vet?! Jag har ju aldrig försökt. Inte sen gymnasiet i alla fall.
Jag är ganska allround, ekvilibrist med betoning på brist
söndag 26 december 2010
Gott slut....
Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.
Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.
Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!
Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!
Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...
Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.
Jag har ju köpt några basar.
P-ray
Maruszczyk
En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?
Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!
En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.
MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!
Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.
Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.
Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!
Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!
Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...
Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.
Jag har ju köpt några basar.
P-ray
Maruszczyk
En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?
Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!
En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.
MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!
Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!
tisdag 21 december 2010
Huvudet fullt av Motörhead
Jag har köpt en låda MOTÖRHEAD SHIRAZ. Det var inte helt jäkla enkelt att få tag på den. De kommer i pyttesmå utgåvor och man måste beställa på systembolaget. Jag har inte någor problem med det. Det var den första leveransen jag hade problem med. När jag, glad i hågen skulle ner och hämta min låda vin visade det sig att någon på butiken hade valt att makulera min order! Vafan?! Detta satte mig lite på pottan för jag ville provsmaka och ge bort några flaskor till bl.a. dagisfröknarna. Nu kom de inte i tid och Marie fick lösa present till fröknarna. Det gick bra ändå... fast jag gillar inte att det blev så!
Nu har jag min låda här hemma och har provsmakat ett glas.
Jag tycker mycket om det här vinet... sött och sådär mogen-frukt-gott på nåt sätt. Tydliga plommon och björnbärstoner.
Jag tjackade även en samlingsplatta med MOTÖRHEAD. Den innehåller de flesta hits som gubbjävlarna har hunnit prångla ut.
Så hittade jag inatt Motörheads nya platta på spotify! Lyckan är total.
Nu ska jag bara beställa den så jag har fysisk skiva också. HURRA!
motorhead
Nu har jag min låda här hemma och har provsmakat ett glas.
Jag tycker mycket om det här vinet... sött och sådär mogen-frukt-gott på nåt sätt. Tydliga plommon och björnbärstoner.
Jag tjackade även en samlingsplatta med MOTÖRHEAD. Den innehåller de flesta hits som gubbjävlarna har hunnit prångla ut.
Så hittade jag inatt Motörheads nya platta på spotify! Lyckan är total.
Nu ska jag bara beställa den så jag har fysisk skiva också. HURRA!
motorhead
lördag 18 december 2010
var det verkligen bättre förr?
Jag hör ibland att det var bättre förr. Detta sägs i allmänhet av äldre, och ju äldre man blir desto mer "förr" blir det ju att tycka om så resonemanget är inte helt dumt. Men det känns samtidigt en smula bakåtsträvande att säga att allt var bättre förut.
Ska man kolla in... t.ex. musik.
Ja, den var bättre förr. Helt enkelt för att förr var vi ju tvungna att vara duktiga musiker för att en låt skulle bli bra. Vi var tvungna att kunna spela, ha energi och passion i det vi presenterade. Vi kunde inte lura publiken. Publiken var alltså också bättre förr. Men vänta lite... låt oss fundera en stund på åttiotalet. Det var då jag växte upp och liksom blev den jag är idag. Men var det så jäkla bra då? Njae inte direkt... en del av er tycker det såklart, men det är nog mest av nostalgiska skäl. Självklart fanns det fantastiska musiker och band. Det gör det fortfarande. Men i och med att MTV penetrerade våra vardagsrum i mitten på 80-talet så blev ju det visuella viktigare än det audiella på något sätt. Ett av mina favoritband WHITESNAKE gjorde ju en rejäl facelift under slutet av 80 och början av 90... inte bara Coverdale alltså. haha!
Plötsligt kunde han ju inte ha med sköna katter som Bernie och Mickey Moody. De är helt enkelt inte snygga nog.
Men det är ju egentligen bara en av alla aspekter. Visst är det fler som har anammat det visuella. Jag tänker på band som PINK FLOYD och RUSH.
Mer då... instrument? På PRATABAS är det ett ständigt krig mellan vintage-talibanerna och hitech-runkarna. Jag står någonstans mitt i och håller lite på båda lagen liksom. Jag har både gamla och nya basar. Jag gillar gamla inkörda instrument och njuter av det fräscha och färska i ett nytt instrument.
Mat?
Inget fel på gammal hederlig husmanskost men ärligt talat?! Nymodigheter som Pizza och Kebab går fanimig inte av för hackor. Nu vet jag att några av de som läser inte ens var födda när pizzeriorna gjorde entré, men några av oss kommer ihåg det exotiska med att kunna ringa och beställa något så spännande som italiensk mat i platt kartong! Nu för tiden med alla matprogram, nischade restauranger och kunskapen som finns om mat vore det ju nästan dumt att måla in sig i kokt potatis och fläsk-hörnet.
Samma gäller såklart dricket.
När jag blev gammal nog att gå på systemet köpte man Pripps eller Falcon. Punkt slut. Exotiska öl fanns inte, och OM de fanns så visste man för lite om dem. Öl skulle vara av ljus lager-typ.
Tur att vi har kommit vidare...får man väl säga.
Listan går ju att göra hur lång som helst och till sist sitter vi i en framtid och önskade att allt var som förr...
du har ju ägnat massor av tid åt det här inlägget t.ex.
kram!
Ska man kolla in... t.ex. musik.
Ja, den var bättre förr. Helt enkelt för att förr var vi ju tvungna att vara duktiga musiker för att en låt skulle bli bra. Vi var tvungna att kunna spela, ha energi och passion i det vi presenterade. Vi kunde inte lura publiken. Publiken var alltså också bättre förr. Men vänta lite... låt oss fundera en stund på åttiotalet. Det var då jag växte upp och liksom blev den jag är idag. Men var det så jäkla bra då? Njae inte direkt... en del av er tycker det såklart, men det är nog mest av nostalgiska skäl. Självklart fanns det fantastiska musiker och band. Det gör det fortfarande. Men i och med att MTV penetrerade våra vardagsrum i mitten på 80-talet så blev ju det visuella viktigare än det audiella på något sätt. Ett av mina favoritband WHITESNAKE gjorde ju en rejäl facelift under slutet av 80 och början av 90... inte bara Coverdale alltså. haha!
Plötsligt kunde han ju inte ha med sköna katter som Bernie och Mickey Moody. De är helt enkelt inte snygga nog.
Men det är ju egentligen bara en av alla aspekter. Visst är det fler som har anammat det visuella. Jag tänker på band som PINK FLOYD och RUSH.
Mer då... instrument? På PRATABAS är det ett ständigt krig mellan vintage-talibanerna och hitech-runkarna. Jag står någonstans mitt i och håller lite på båda lagen liksom. Jag har både gamla och nya basar. Jag gillar gamla inkörda instrument och njuter av det fräscha och färska i ett nytt instrument.
Mat?
Inget fel på gammal hederlig husmanskost men ärligt talat?! Nymodigheter som Pizza och Kebab går fanimig inte av för hackor. Nu vet jag att några av de som läser inte ens var födda när pizzeriorna gjorde entré, men några av oss kommer ihåg det exotiska med att kunna ringa och beställa något så spännande som italiensk mat i platt kartong! Nu för tiden med alla matprogram, nischade restauranger och kunskapen som finns om mat vore det ju nästan dumt att måla in sig i kokt potatis och fläsk-hörnet.
Samma gäller såklart dricket.
När jag blev gammal nog att gå på systemet köpte man Pripps eller Falcon. Punkt slut. Exotiska öl fanns inte, och OM de fanns så visste man för lite om dem. Öl skulle vara av ljus lager-typ.
Tur att vi har kommit vidare...får man väl säga.
Listan går ju att göra hur lång som helst och till sist sitter vi i en framtid och önskade att allt var som förr...
du har ju ägnat massor av tid åt det här inlägget t.ex.
kram!
torsdag 16 december 2010
Legender i Tumba del 4
Nästa legend, hjälte eller vad vi nu vill kalla honom bor inte alls i Tumba. Han är Tullingebo och arbetar i Fittja. Jag vill skriva lite om Kjelle Allinger!
Vi som känner honom vet att man kan se på honom på lite olika sätt.
Som musiker, kompis och lärare/fritidsledare t.ex.
Låt oss se på Kjelle som musiklärare/fritidsledare...
Han är rättvis, noga och jäkligt duktig. Jag som har haft äran att jobba med honom på Storvretskolan och på musikhuset Lagret vet att han fanimig alltid sätter ungdomar och elever först. Detta har resulterat i bl.a. en rejäl uppfräshning och ombyggnad hemma hos honom. EN del av er såg säkert showen på TV3. Jag tror inte att det finns någon som inte tycker om honom. Definitivt inte utan anledning, och tonåringar har ju rätt märkliga anledningar ibland.
Jag gillar honom!
Låt oss nu se på Kjelle som musiker...
Han spelar keyboard/hammond. Kjelle har en spännande spelteknik som närmast kan beskrivas som rutinerad. Han har spelat tamigfan JÄMT!
På sin "riktiga" hammond lirar han med någon sorts finkänsla som är huggen i sten. Jag har försökt att formulera det på något annat sätt, men det tycker jag passar ho nom bäst. Fina nyanser i volym och med lesley dras brutalt genom låtarna han ofta själv har arrangerat och fixat till. Jag har själv bara gigat två gånger med honom liksom på riktigt. Det var på REUNION-festen förra året och på REUNION-festen i år. VI var tighta och samspelta men inte särskilt repade. Det är inte alltid antal timmar i replokalen som skapar ett bra framträdande. Rutin och ödmjukhet kommer man långt med. Kjelle har rutin och ödmjukhet.
Jag gillar honom!
Låt oss se på Kjelle som kompis...
Kjelle är fantastiskt duktig på att se sina egna svaga sidor och nästan lika dålig på att inte se sina starka sidor och sina styrkor. Jantelagen har honom "By the balls" liksom.
Han sa till mig igår på Studiefrämjandets julbord att han har fått alldeles för mycket uppskattning och cred under 2010. I form av TV-showen, hyllningar och hurrarop från alla håll och kanter. Igår fick han en present från grabbarna på förbundet... en flyttkartong FULL med LP-skivor. Det var bara coola titlar och album, jag såg bl.a. samtliga Jimi Hendrix plattor. Några Stones-skivor och sånt. Kan det ha varit 250 skivor?! De flesta i originalplast och mint-kondition.
Han ifrågasatte ärligt om han är värd all denna uppskattning och jag kan bara konstatera att en som givit i hela sitt 50-åriga liv kan väl få några plattor tillbaka, liksom?!
Jag gillar Kjelle!
Nu väntar jag bara på en inbjudan att få komma och dricka sprit och lyssna på sköna plattor, Kjelle... haha
//Din vän
tisdag 14 december 2010
...och ibland så...
händer det grejor. Jag har nu skrivit kontrakt på fyran som jag berättade lite om. Senaste datum för inflyttning är sista februari. Med en jäkla tur så kommer jag in tidigare och det ger ju tillfälle för de som tjackat kåken av mig att komma in tidigare också. Hurra!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...
Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.
När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!
Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)
Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.
tja!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...
Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.
När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!
Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)
Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.
tja!
onsdag 17 november 2010
...till tusen...
eller tusen till...?
Nu i skrivande stund har ni läst mina inlägg 4011 gånger...
Nåt gör man tydligen rätt
Nu i skrivande stund har ni läst mina inlägg 4011 gånger...
Nåt gör man tydligen rätt
söndag 14 november 2010
Livsinventering
Nu ska vi se här...
Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.
Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...
Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.
Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...
Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.
Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...
Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.
Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...
söndag 7 november 2010
Facebook-status...
Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
-------------------------------------------------------------------------------------------------Tarzan Rabalder
--------------------------------------------------------------------------------------------------200 inlägg!!!
Japp, man har kluddat in tvåhundra gånger och ni har läst! Haha..
Firar med att slänga in några bilder på boogiebandet BJÖRN-LIGAN.
Bilderna togs häromdagen nere i Hamringe Industricenter. Det var kallt som fan!
Tänkte på det här med att skriva blogg också. Jag har ju fått bevis för att ni läser och det är ju riktigt roligt. Jag ska göra mitt bästa för att bli liiiiiite roligare, liiiiite mer intressant så ni pallar med tvåhundra inlägg till av den här gamle basist-jäveln!
Firar med att slänga in några bilder på boogiebandet BJÖRN-LIGAN.
Bilderna togs häromdagen nere i Hamringe Industricenter. Det var kallt som fan!
Tänkte på det här med att skriva blogg också. Jag har ju fått bevis för att ni läser och det är ju riktigt roligt. Jag ska göra mitt bästa för att bli liiiiiite roligare, liiiiite mer intressant så ni pallar med tvåhundra inlägg till av den här gamle basist-jäveln!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
