London dag 2

Dag två i denna fantastiska stad skulle ägnas åt shopping. Det var ju trots allt därför vi åkte hit. Jag hade fått tipset att åka upp till Camden Market. Där kunde man hitta samma prylar som nere i city fast billigare och sålda av roligare människor. Det var ju alltså givet att Felicia och jag skulle åka dit.

Jag kollade hela tiden på nyheterna på hotellrummet för att känna av upploppen och kravallerna. De hade klampat igenom just i Camden kvällen innan. Men jag kände att det borde ju vara lugnt på dagarna. Upp till Leicester Square igen med Piccadilly line. Byte till vad-den-nu-hette för några stationer till. Så klev vi av... Det var som att komma till ett annat land. När Kensington är grått, lite slitet och ganska tråkigt är Camden dess raka motsats! Här var det färger, ljud, dofter och intryck som fick både mig och Felicia att nästan ta ett steg bakåt. Vi köpte massor av coola grejor. Skor, tröjor, solglasögon och bälten. Jag fick även tag på några coola målningar (digital art) som ska hänga i köket hos mig.


Hittade även en riktigt ball butik som sålde väskor. Kanske ska ta och handla en ny gigbag?



Seriöst, det fanns en butik som sålde sneakers, väldigt billigt och kanonservice! Jag tjackade ett par svarta all stars till mig, ett par rutiga till Felicia och ett par blåa till Maya för bara £110.
Det är ungefär 1100:-


Vi käkade på ett av alla thaiställen i Camden, för det har jag hört att man ska. Sen fick vi tipset av flera av butiksägarna och de andra ute på gatorna att det var nog dags att åka ifrån den här stadsdelen. Poliserna hade börjat spärra av gator, några butiker hade valt att stänga tidigare och sätta upp plåtar och träskivor för sina skyltfönster. Snart var det dags för idioterna att förstöra, elda, sparka och slå sönder London en gång till. Vi passade på att åka till hotellet och mysa framför TV'n och nyheterna. Det var liksom lagom spännande...

Don't stand so close to me...

Fick frågan en gång av en elev... hon stod vansinnigt nära mig, såg mig i ögonen och frågade vilken låt jag tyckte beskrev henne bäst. Jag drämde till med Don't stand so close to me av THE POLICE. Hon ville höra den och jag sa att jag måste nog lära mig den först. Så gick jag hem och plankade låten och texten.

Den handlar om en lärare och en elev som blir förälskade i varandra...
Jag sjöng inte den sången för henne.

Young teacher the subject of schoolgirl fantasy
She wants him so badly, knows what she wants to be
Inside him there's longing, this girl's an open page
Book marking, she's so close now, this girl is half his age

Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me
Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me

Her friends are so jealous, you know how bad girls get
Sometimes it's not so easy to be the teacher's pet
Temptation, frustration, so bad it makes him cry
Wet bus stop, she's waiting, his car is warm and dry

Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me
Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me

Loose talk in the classroom to hurt they try and try
Strong words in the staff room, the accusations fly
It's no use, he sees her, he starts to shake and cough
Just like the old man in that book by Nabokov

Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me
Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me

Torsdagsfredag

Jag skyndade mig hem från jobbet idag. Eller... Jag skyndade mig mot Ica KOM och kom ungefär till Storvretsvägen utanför den där vivobutiken i Storvreten när jag kom på att jag kanske vinner på att fiska upp grabbarna på vägen. Det är nämligen min tur ikväll att ha alla barn, utom Maya. Det har jag själv valt, för det är knepigt att hinna med att lämna henne när jag har alla andra också att bråka med imorgon bitti. Hon fick helt enkelt stanna hos Marie.

Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?

Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.

Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.

Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.