Ups and downs...

Okej... Så kommer ytterligare en sån där gnällig uppdatering. En stressig morgon, med trötta barn. Tillsammans rusade vi över bron mot Björkhaga och Mayas dagis. Lyckades leverera barnen i tid. Jag hann dessutom komma upp till "min" skola i tid. På vägen upp ringde jag även till Marie för att lösa eftermiddagen/kvällen med Robins karate. Hon lovade att ta honom. Tack för det. På skolan var det järnet med lektioner fram till lunch, sen var det möte med rektorn och biträdande...

Fick höra att jag visst hade varit olovligt borta i fredags, bara för att jag hade varit och spelat på bröllop. Jag hade skickat ett mail till alla berörda lärare, dessutom till biträdande OCH till rektorn. Han hade inte läst det förrän igår (måndag) och alltså har jag varit olovligt borta. Dessutom ska jag visst vara med på ett överlämnande-möte där en av mina elever ska ha utretts. Grejen är att jag inte fått någon som helst kallelse till det mötet utan fick en bifogad kopia av biträdande. Tydligen måste jag hitta en vikarie till min lektion för att vara på ett möte gällande en elev jag knappt har varit mentor för i tre månader. Inget problem i det egentligen, men jag tycker nog att det känns lite knasigt att inte vara lärare på lektionstid, utan nån sorts sekreterare. Nåja, det ingår väl i jobbet.

Lite senare under dan fick jag äntligen loss min personaldator, en iMac (macbook) som jag nu sitter och skriver det här på. Den fick hänga med på ett föräldramöte som jag naturligtvis hade glömt bort. (Ursäkta att det blir lite hoppigt mellan dagens händelser)
Direkt när jag hämtat datorn kutade jag iväg på en lärarkonferens, där vi skulle diskutera läsförståelse. Vi pratade lite om hur eleverna på skolan egentligen har det med att förstå en läst text. Det visade sig vara lite si och så med det. Jag fick frågan om hur jag jobbar med läsförståelse i mitt ämne, och jag svarade att vi kollar in texter på svenska och engelska. Jag frågar om det finns några ord de inte förstår, och oftast så svarar de inte alls. Kanske är det pinsamt att fråga om ett ord de hört hundra gånger och fortfarande inte vet vad det betyder... t.ex. kust eller skärgård.

Nåväl, när arbetsdagen var slut, ungefär vid 16:30 så gick jag tillbaka till Mayas dagis för att hämta henne. Jag hoppades att Felicia skulle vara hemma och kanske kunde sitta barnvakt några timmar medan jag var på föräldramötet, men hon hade visst andra planer. Så Maya fick hänga med. Smarta farsan tog vägen förbi butiken och hämtade en klase bananer som kunde roa Maya medan lärare och rektorer pratade gymnasieval och elevers framtid. Maya somnade...

På väg hem försökte jag få tag på Billy som skulle hänga med en kompis till nån fritidsgård inne på Ängskyrkan. inget svar på hans telefon... Jag försökte igen, samma resultat. När jag kom hem satt Felicia ensam och spelade lite XBOX, så jag antog att Billy var kvar på kyrkan. Klockan hade hunnit bli 19:45. Eftersom det inte gick att ringa honom så bestämde jag mig för att helt enkelt gå dit och kolla efter honom. Och se där... det var precis där han inte var! Ingen av dem jag pratade med hade väl sett honom. Inte vad de visste i alla fall. Klockan hade hunnit bli över åtta och jag började bli orolig. Jag ville inte ringa Marie först men insåg att det måste jag ju göra. Kanske visste hon nåt? Självklart hade hon ingen aning, så jag lovade att höra av mig när jag fått tag på grabben. Jag gick tillbaka hem och skulle just få tag på en av Billys kompisars telefonnummer när Marie ringer och tänkte läsa upp just den här polarens nummer för mig. Då hör jag någon öppna ytterdörren och in kommer Billy... som om inget hänt. Jag berättade för honom vad jag gjort den senaste timmen och var jag varit. Frågade självklart var HAN varit och han berättade att han hängt med den där polaren hem, och fick bilskjuts tillbaka av polarens morsa. Slutet gott, men jäklar vad man hinner tänka många saker när en tioåring är ute själv på det där sättet.

Imorgon sticker barnen tillbaka till Marie, för att gå på kalas hos Lottas döttrar... Kul! Själv ska jag (ungefär samtidigt) planera julshow på skolan, ta emot nya möbler till köket, kvällsjobba på Lagret och få ordning på resten av mitt liv. Jösses...

Om Du som läsare orkat läsa ända hit.... grattis!
Du blir belönad med en av mina favoriter på YOUTUBE...

Vilken jäkla vecka!

Veckan som gick kommer jag att komma ihåg länge. Så många små motgångar under så kort tid är inte bra för humöret. Hade jag inte spelat på Engelen på nätterna vettefan hur det hade gått. I måndags var det en rätt så dum sak som hände... tänker nog inte säga mer än så för att det handlar inte bara om mig. På tisdagen kom en kollega och nämnde att det har börjat florera små, små rykten om att jag är FÖR intim med mina elever. Jag suddade ut alla elever från FACEBOOK och har under veckan varit väldigt försiktig med att inte prata med elever ensam. Jag tycker såklart att det är helt galet och väldigt tråkigt. Men har hellre jobbet kvar och stoltheten intakt än alla dessa elever och ungdomar på fejjan. På onsdagen hade jag ett knepigt, långt och jobbigt samtal med Billy om hur han uppträder mot oss föräldrar och sina syskon. Om hans spelarvanor.
På torsdagen hade jag min första lediga eftermiddag (och tänkte försöka få igen några sovtimmar) på hela veckan. Då ringer Pontus från MUSIKHUSET LAGRET och kallar till krismöte. Tydligen har det förekommit någon sorts hot mot personalen och mötet gällde polisen, kommunen, socialen, oss anställda och nån snubbe som jag inte förstod vad han jobbade med. Ett bra möte, men jag var helt slut efteråt. Då var det bara att pallra sig iväg till stan och ställa sig på scenen igen.
På fredagen var det dags för nästa jobbiga möte. Då var det Felicias tur att bli grillad. Jag och Marie var kallade till Björkhaga för att diskutera Felicias skolgång. Tydligen missköter hon skolan, läxorna och så.  Det är ju såklart oroande, särskilt (tror jag) för en pappa som är lärare själv. Men det som stör mig mest av allt är hennes attityd mot sin mamma. Uppkäftig och kaxig... Det är hon inte mot mig, än. Däremot visar hon absolut ingen respekt för mina beslut gällande tider och hennes skyldigheter, typ städa rummet och hjälpa till en smula hemma.

Vändningen kom på fredagskvällen. Stiff ringde och sa att vi skulle åka MC in till stan. Fick minsann en åktur på landets enda pärlemor-vita V-ROD!
Både till och från stan. Sånt är bra för själen. På lördagen Åkte jag till MUSICIANS PLANET för att träffa några PRATABAS-bröder. Träffade Stefan, Marcus och Urban som tillsammans sätter ihop SCHATZ-basar.  Vilka fantastiska instrument!!!

De är väldigt relicade. Ser gamla och välanvända ut fast de är flång nya. Igår kväll när vi körde vårat sista gig på ENGELEN för den här gången hade jag fått låna en SCHATZ för att prova på scen. Tänkte köra några låtar i början men var helt och hållet tokkär så den fick hänga på magen hela kvällen. När vi spelat hejdå-funken kom Marcus fram och gav mig ett fantastiskt erbjudande. Tar mer om det lite senare.

Ska försöka jobba upp nån sorts bättre humör nu.
Wish me luck,

The big 38

Jahapp! Så fyller man år....

Började dagen med att väcka Maya och Billy. Robin var redan uppe. Han hade varit en god son och kokat te-vatten, för han visste inte hur man gör kaffe. Fin kille!
Helt utan stress stack vi iväg för att lämna dotter och söner på dagis och skola. Helt utan tjafs och bråk. Kanon! Maya rusade in på avdelningen och skrattade högt när hon hittade sina kompisar. Normalt brukar det vara tårar och "nej, pappa" när jag ska gå...men just idag gick det riktigt bra. Kändes riktigt skönt att lämna henne idag.
Därefter gick jag till min skola för att hämta elever, vi skulle till Röstuhage för att ha idrottsdag idag. Det var en skön promenad när jag fick tillfälle att prata med några av mina mentorselever. Kändes bra.

Tyvärr valde solen att skolka just den här förmiddagen så vi fick nöja oss med lite regn. Fast alla verkade vara på bra humör ändå. Kändes bra.
Min telefon plingade till ungefär hela tiden, för att visa att jag fått ett inlägg på FACEBOOK. I skrivande stund har jag fått 188 stycken. Känns bra.
Billy ringde och sa att han var på väg hem till mig. Jag stack hem efter idrottsdagen för att hämta honom. Vi drog till Tumba C för att käka glass och handla några öl. Kändes bra!

Just nu sitter jag i bar överkropp på min balkong och njuter av junivärmen och laddar upp inför jobbet på Lagret ikväll. Känns bra.

Jag känner mig omtyckt och uppskattad. Det känns bra.



FISHBONE!!!

Born under a bad sign

En rätt så bra dag... blev till rätt så dålig.
Nu är den nog rätt så bra igen, om man helt enkelt skiter i att känna efter. Jag är ju liksom hellre glad än grin-kuk, om ni hajjar.

Redan just före lunch fick jag se en sak som har stört mig hela eftermiddagen.
Det var så mycket mer än en tjuvrök. Det var ett sviket förtroende, och det kändes som en lögn. Jag fick höra av en elev att hon slutat röka och det gjorde mig så glad. Så, på rasten nu så satt hon precis utanför entrén och rökte. Liksom fel person, på fel plats, vid fel tidpunkt görandes fel sak. Jag vet egentligen inte varför det stör mig så mycket.
Efter det lilla "mötet" fick jag bergis fem SMS med förlåt-texter av alla slag. Men vafan, jag kan ju inte säga något. Vill hon röka så kan jag inte hindra henne, även om jag blir besviken...

Det blir värre...

Billy ringde och frågade om han skulle ta med sig Robin hem. P'fekt att slippa behöva dra ända till Björkhaga för att hämta honom. När jag sen efter konferensen pratade med Billy så hade Robin inte alls hängt med honom hem. Alltså var jag tvungen att gå till Björkhaga också. De ringde från Mayas dagis för att de tydligen stängde 16.30. Jag slutade på skolan samtidigt så det var stress för att hämta flickan. Hon var ensam kvar, med all personal. Sen järnet upp till skolan (den där promenaden som skulle ta mer än en halvtimme) för att hämta Robin. När jag väl hittat honom så gick vi ner mot Indiern... Mitt humör blev lite bättre av den goda doften av indisk mat. Medan de fixade nagget gick jag och hämtade lite frukost på ICA KOM. So far so good. Maya hade blivit lite grinig, det var ju varmt och inte så roligt att sitta i vagn. Dessutom var jag den onda farsan som inte ens bjöd på glass före maten...
Barnvagnen blev rejält baktung av matkassar och hämtmat från Soranga. Den kvävande värmen och min stress för att få i barnen mat och allt gjorde att mitt tålamod inte var på topp. Jag kan såhär efteråt erkänna att det störde mig att TROTS att jag sa att Robin skulle hänga med Billy fick gå uppför den sega backen för att hämta honom störde mig. Samma med den rökande eleven. Inte att hon rökte, för det går ju inte att göra något åt, men att hon sa att hon inte rökte längre. Vilket gjorde mig glad, och nästan stolt... svårt att förklara.

Tio meter från porten, som måste öppnas med en sån där bricka som självklart låg längst ner i barnvagnen...väljer alltså Maya att gå. Jag som gör vad jag kan för att höja mitt och mina barns humör låter henne. Självklart "rymmer" hon mot gungorna och jag ber försiktigt Robin ta henne medan jag hindrar vagnen från att tippa bakåt samtidigt som jag försöker hålla upp dörren. Jag borde ha förstått att det inte skulle funka, så jag fick kila fast vagnen i dörren medan jag själv kutar iväg och hämtar Maya. In genom porten och mot hissen. Naturligtvis blir det konflikt direkt, när hissjäveln inte var nertryckt. Maya gapar som galen och springer uppför trapporna, jag efter och (vem kunde ana) barnvagnen tippar bakåt och ALL indisk mat geggas ut i matkassen.
Det är inte slut än...

Uppe i lägenheten. Maya skriker som en stucken gris i hallen, Jag har tappat allt tålamod. Telefonen ringer och tutar...
Jag kastar in frukosten i kylskåpet och matkladdet upp på bordet. Bara för att inse att den där gula maten som legat i aluminiumformar nu ligger på mitt köksbord. När jag torkade upp har den naturligtvis lämnat fläckar som inte går bort. SÅ.... en timme senare än planerat:

Skrikande barn, förstört köksbord, currysås-fläckiga favoritjeans, hunger, svett, ångest för att jag tappat tålamodet när mina barn egentligen inte gjort något fel.

Torsdagsfredag...

och jag utnyttjar håltimmen till ett inlägg i bloggen. Tänkte sätta mig och vara lite duktig och lägga in alla betyg, men skolans server ligger visst nere så jag får hitta på något annat. Varför inte kludda runt här en stund?

Fick igång det mesta av studion igår. Har bara lite trubbel med MIDI-styrningen från keyboard via ljudkort till dator. Ska kolla på det lite senare, när jag kommer hem. Bergis är det något superenkelt som jag helt enkelt bara har missat. Kom ihåg att jag är helt rudis på hemstudio, helt rudis på MAC och helt rudis på PRO TOOLS. Men jag lär mig fort...

Igår när jag jobbade på LAGRET så hade jag ett rätt så långt samtal med en kille i nian. Han frågade om hur det var att vara 15 på 80-talet. Jag berättade om saker jag/vi gjorde och han fick något nästan vått i blicken och sa: Jag vill också ha varit med på 80-talet. Har inte tänkt på det... kanske var det något unikt och speciellt vi var med om. För oss var det ju liksom bara att umgås om vi ville ha lite socialt sällskap. Tonåringarna idag umgås ju via telefoner och datorer. Då får man ju aldrig ligga!!! Haha...

Idag ska jag på utvecklingssamtal för Billy. Jag är inte nervös, för jag vet att han är duktig i skolan. Däremot är jag lite orolig för hans inställning till plugget. Varje morgon hävdar han att han har ont i magen/huvudet/halsen/benen/bröstet/ryggen... Fast med lite tjat så går han till skolan i alla fall. När han sen kommer hem har han haft en bra dag. Jag tror att det är XBOX och sånt som lockar.
När jag tänker efter var jag nog likadan. Han behöver ÄNNU mer stimulans från plugget och fler utmaningar. Det får inte vara för enkelt, då tappar man intresset och längtar till CoD...

...förresten, nån som har ett bra tips på bra studiomonitorer? Inte för stora, inte för dyra...

Jahapp...?!

En liten livsuppdatering kanske är på sin plats. Det är måndag kväll och jag har Billy, Felicia och Maya här. Både Billy och Felicia stannade hemma från skolan för de hade feber och huvudvärk. Igår hade jag kalas här för Billy som fyllde tio år.

Tårta och kakor för ett helt kompani. Det var uppskattat.
Min syster Teresia kom över med familj. Marie kom över... Så kom bästa Lotta över med sina två döttrar. Hon hade varit på besök i Stockholm och valde att komma förbi och säga hej innan hon skulle vidare mot Skåne där hon bor nu för tiden.

Efter fikat stack vi ner till Storvretsängen en stund för att besöka det ambulerande tivolit. Barnen tyckte det var väldigt roligt. Och då tycker jag också det... enkelt.

Tydligen var det någon sorts hokki igår, fast jag valde att inte titta. Var mer intresserad av resultatet av BAJEN-vsk. Vi vann med 3-1. FORZA!

Imorgon är det tisdag och jag har en del att ta tag i. Får målaren hit på onsdag morgon och måste flytta möbler från vardagsrummet. Det ska bli nymålat/tapetserat minsann. Tro mig, det behövs. Jag lägger upp lite bilder när det är klart och jag köpt in vettiga möbler.
Nu, krokig och jävlig tänker jag släpa mig själv till sängen och hoppas att det finns plats kvar för en stackars basist bland alla barn....

Kram!

Engelen...

Jahapp...

Vi är på ENGELEN med bandet igen. Det är skärtorsdag och ikväll kör vi vår tredje dag. Märkligt hur ett så egentligen rackigt ställe, med så liten scen och så trånga utrymmen kan vara så roliga att spela på.
Igårkväll när vi kom dit var det en del som inte riktigt stämde. Mitt basljud var inte alls som det skulle vara, och det kändes som om någon hade spelat på min bas. intoneringen var helt åt helvete. Det var ju bara ren tur att jag hade lagt upp min powertool-tång med insexnycklar på toppen. Så det var bara att snabbskruva lite för att liksom lyckas ta sig igenom kvällen. Jag ska se till att komma in lite tidigare idag för att göra iordning basen lite bättre tills spelningen ikväll. Jag tror att det kommer komma mycket folk.

Efter giget stannande jag kvar en stund för att prata med Åza, en gammal klasskompis från gymnasiet som jag bara sett en gång tidigare sen examen. Kul! Det fick bli ett par Murphys Red innan taxiresan söderut.

Idag kommer mina grabbar över. Jag har lovat Marie att ta dem till frisören för vår-frillan. Det ska bli mysigt att hänga lite med Billy och Robin en stund. Robin är inne i värsta sortens sjuårstrots. Då kanske pappa är en bra idé, lite faderlig kärlek och support kanske är vad han behöver såhär på påsklovet. De kan tyvärr inte stanna eftersom jag spelar ikväll, imorgon och på lördag. På söndag ska de iväg på kryssning och jag får ha Maya hemma. Det ska också bli mysigt. Hoppas på bra väder så vi kan dra ut till parken eller så.

Imorgon ska vi upp till Norrtälje och TWINCLUB för att spela på deras påskfest. Det brukar alltid vara ett fantastiskt drag på deras fester. Ska bli lattjo att träffa Lasse G och de andra igen.
Nu blir det kaffe på balkongen, man ska inte sitta inne vid datorn när det är såhär fint väder.


Kram

en bra farsa....?

Vad är det?
Jag inbillar mig att jag är en bra pappa. Inte för att jag gör något särskilt egentligen, utan för att jag bryr mig om mina barn. Jag skämmer inte bort mina barn med tusen saker... eller jo, det gör jag nog. Men det är bara för att jag äntligen har möjlighet att göra det. Mina barn får äntligen nya saker, när de alltid fått nöja sig med ärvda saker från vänner och släktingar. Det är väl inget fel i det, men nu för tiden är det ju nära på avgörande om man ska vara poppis på skolgården eller inte... En ball jacka ÄR ball, men förlorar ju lite av sin glans om det står kusinens namn i den.
Jag ska ta Felicia till London har jag tänkt. Jag tänkte att vi åker över en långhelg så får hon shoppa loss lite och så kan vi hänga på fik och sånt. När sen Billy fyller 11 så är det hans tur. Robin och Maya likaså.

Mina barn kommer till mig på söndagarna, de sover här tills på onsdagarna. Jag har målat om i grabbarnas rum och äntligen känner killarna att det är DERAS rum. Inte pappas, som de får sova i.

Det blir alltså jäkligt blåa väggar, så är det tänkt att det ska bli silverstänk här och där... Robin (som älskar blått) jublade och berättade att han verkligen känner sig hemma hos mig nu för tiden. Sånt är skönt för en pappa att höra.
Billy kan komma och ge mig en spontan kram, och säga "jag älskar dig, pappa" från ingenstans. Även sånt värmer.
Felicia gjorde ju ett bejublat framträdande på sin skola förra veckan, och stolt som jag är la jag upp ett youtube-klipp från showen. Den la jag i sin tur ut på facebook. Hennes kommentar blev blixtsnabbt att jag är en bajskorv. Jag tror att det betyder tack, när det kommer från henne...

Maya har varit magsjuk här i några dagar, vilket har gjort att jag var tvungen att ta Vård Av Barn. Visst fick man vara beredd med skurhinken och nya kläder... men viktigast för henne var att pappan fanns och kunde trösta när hon grät. När jag frågade om jag skulle ta fram hinken grät hon och snyftade "nej!"... Mest för att hon inte ville kräkas. Duktiga hon prickade hinken nästan varje gång ändå. Bra gjort av en tvååring, kan man tycka. Det var farsan som fick ställa sig och tvätta sängkläder på kvällen bara...men det är ju vad en pappa gör, väl?

Ibland säger folk att jag är en så bra pappa. Jag håller med på sätt och vis, men jag förstår inte riktigt varför inte ALLA pappor är bra. För som jag sa från början, jag gör ju inget särskilt, eller märkvärdigt. Snarare tvärtom, när jag inte kommer på avslutningar, luciafiranden, helgmiddagar och sånt för att RABALDER tar upp sån tid just när jag borde vara hemma med barnen. Som tur är så vet mina barn om att jag aldrig väljer bort dem eller prioriterar bort dem. De vet att jag måste ta spelningarna och att jag kompenserar när jag får tid. Vi drar till badhuset ibland. Vi myser i soffan ibland. De får spöa skiten ur mig när vi spelar XBOX. De vet att jag är så full av kärlek och respekt för dem och att jag älskar dem mer än livet självt.
Nu längtar jag till ledigheten så jag kan göra sköna grejor med dem liksom på riktigt.

Det ska bli fotboll, fika, Heron City, middagar, Gröna Lund och så har jag i ett svagt ögonblick lovat att vi ska ut och campa nån natt. Sova i tält i Grödinge, tänkte jag. Tjuvfiska och kanske (om vi får upp nåt) grilla lite fisk över öppen eld så allt annat sånt där vildliv. Det tror jag de skulle uppskatta. Det är inte så att jag gnäller över min egen uppväxt, men jag vill ge mina barn total uppmärksamhet, och total uppskattning. Något som jag kanske saknar från mina egna barnår. Det var nog inget jag reflekterade över då, men nu har jag förstått att mina kompisar hängde med sina föräldrar och jag hängde med mina kompisars föräldrar... Jag vill bara att mina egna barn ska vara stolta över mig. Lika stolta som jag är stolt över dem. Jag menar, vem kan inte vara stolt över sin dotter som lyckas sjunga "Lilla Snigel" utan att öppna munnen?!

Sommargolv...

Vet inte om ordet finns. Min son Billy har i alla fall myntat det här på Hålvägen. Det är nämligen så att på morgonen/förmiddagen skiner solen i i vardagsrummet. Just den här lördagen skiner solen lite extra känns det som. Billy, som alltid har så lite kläder som möjligt på sig (som sin farsa) satt med fötterna och nästan smekte parketten och sa -"Pappa, sommargolv"

Jag visste EXAKT vad han menade trots att jag aldrig hört ordet förut. Det betyder ju såklart soluppvärmt golv. Skön grej!

Runa är tillbaka i BAJEN... Skön grej!
BAJEN FANS Hokki har klivit upp en division... Skön grej!
Våren verkar komma i år också... Skön grej!

Japan åkte på värsta tsunamin... inte-skön grej!
Chile ligger illa till... inte-skön grej också!

let me have your attention
it's time to talk prevention
now, i am no-one special
but i have good intentions
i can see quite clearly that the earth is in distress
we're killing our own planet, it's time we all protest
i can see quite clearly that the earth is in distress
we are all responsible, it's time we all protest

Apan ser...apan gör...

Jag vet inte om det är mitt smeknamn som gör det, men jag är fascinerad av apor. Har tänkt ganska mycket på det där med hur ett djur, en primat som apan kan ha en så pass stor roll i mitt liv. Helt utan att det finns några som helst apor i min närhet. Alltså riktiga apor...

Smeknamnet Tarzan kommer från gymnasietiden i slutet på 80-talet när jag träffade dårarna från Gnesta. De tyckte det var så vansinnigt roligt att jag kom från Tumba och att jag på den tiden liknade "den riktiga" Tarzan. Tumba-Tarzan var återfödd. Den riktiga Tumba-Tarzan kan ni läsa mer om här. Jag vill redan nu förtydliga att det här kommer inte att handla om apa if. Inte ens lite grann... Jag har inget till övers för den föreningen.

Okej... Det finns ett prisvärt, vitt vin som heter Tr3 Apor. Säljs på trelitersbox och funkar bra på sommaren som sällskapsvin, eller som bas i en trevlig välkomstbål. Det bästa med Tr3 Apor är nog deras smarta marknadsföring.

Dagens bloggtitel kommer ifrån Wille Crafoords låt med samma namn. Det är en svängig historia som både jag och Billy gillar. Det ligger rätt mycket sanning i den texten, mina vänner.

Så jag är alltså Tarzan, lord of the Apes... Jag kommer ihåg när jag var på språkresa till Gibraltar. Det är den enda platsen i Europa där apor lever vilt. Eller... rykten går att taxichaffisarna på halvön har på något sätt dresserat aporna att göra knasiga saker för saliga turister. Jag och några kompisar tänkte att vi skulle utforska den där klippan en dag och klev över avspärrningarna och ner för en brant och smal trappa som tydligen självaste Napoleon låtit bygga när han var där och "hälsade på". En bra bit ner i trappan kom en vild apunge skuttandes, och bakom honom satt en arg, elak och skitstor hona och spärrade vägen för oss. Hon var nog inte dresserad. Jag hade lite frukt och nån macka i min ryggsäck så jag tänkte liksom muta henne, genom att lura henne från trappan och ner bland träden under oss. Jag började med att kasta en apelsin mot henne, inte alls hotfullt utan liksom så att hon skulle fokusera på mat istället för att vara i "spöa-turist-ungar-mode". Det lyckades inte. Då tog jag en macka och kastade i närheten av henne... Hon fnös bara, visade tänderna och jag började bli riktigt orolig. Mina två kompisar som var med var också nervösa. Apungen snodde mackan och började att käka. Men så, efter några minuter reste hon sig och försvann in bland träden. Gissa om vi skyndade oss ner och tillbaka till stan.

Så kanske är det min vurm för detta spännande djur som gör att jag gärna "spelar apa"... kanske är det Darwin som är den skyldige. När jag väljer låtar att sjunga, särskilt de yngre... så kommer ju apans sång (Djungelboken) förr eller senare. Kung Louie är kung. Så är det bara.

Så kan man ju avsluta med att konstatera att apan är en apa.

Svenska ord...

Svenska ord. Vad är det? Ja, mer än Hasse å Tage förstås...
Tänkte på det häromdan när min son Billy kommenterade något jag sa eller gjorde med ..."ofta?"
Jag minns inte exakt vad det var jag sa eller gjorde men vi kan hitta på, något som inte är otroligt alls. Jag kommer hem från pizzerian med mat åt barnen. Till Billy har jag köpt en pizza med banan och curry. Jag ser på honom och säger -"här är din pizza, Billy." Han ser på pizzan, sen på mig och säger -"ofta?"

Hans svar i form av en fråga är ju egentligen inte fel, grammatiskt. Men samtidigt så märkvärdigt knasig i situationen. Vad då "ofta?".... pizzan är ju hans hela tiden. Det är lite hit jag vill komma med dagens blogg. Är det så helt enkelt att språket som jag lärt mig håller på att försvinna helt? Eller är det en nödvändig förändring nu med influenser av så många andra språkkulturer och etniska förtecken. För, vad är korrekt svenska?
Självklart måste den vara grammatiskt korrekt, väl?
Naturligtvis måste den vara välartikulerad och bred i vokabulären.
Utan tvekan måste den vara korrekt stavad.

Eller?

Vi har i lärarrummet på skolan ganska många som använder order "svenskalärare"... ett ord som inte ens finns (!)... Att elever från främmande länder använder det ordet är ju en sak. Men svenskfödda vuxna människor borde veta att det heter svensklärare och inget annat. Och vem är jag att rätta?

Allt vanligare är ju att ungdomar, svenska som icke-svenska använder ord som haram (=synd) och para (=pengar) i sitt vardagliga språk. Jag tycker att det är kanon att vi kan föryngra språket genom att låna från andra språk. Men vi FÅR inte glömma vårt eget språk.

Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan på Björkhaga. Min svensklärare hette Anette Eriksson. Hon bad oss skriva en novell. Minns inte vad det var för tema, men det kan ha varit "ödet" eller något sånt. Jag gjorde en riktig fuling och översatte en IRON MAIDEN-låt rakt av. Jag valde Hallowed be thy name som egentligen bara handlar om en kille som står i begrepp att avrättas. Jag skrev det på svenska, som bandet sjunger på engelska. Jag gjorde några miljöbeskrivningar här, lade in någon liten dialog där. Men totalt sett var det inte min story alls. Jag fick 4+ i betyg. Då hade jag ju inte hjärta att berätta att jag snott hela idéen. Dessutom berättade Anette att hon använt min novell på någon nätverksträff med svensklärare i Sverige. Alla tyckte att min berättelse var så bra, så fantasifull och liksom bra story. Jo, tjena... det tyckte ju jag med! Den skulle man ha kommit på själv. Haha....

Att jag gillar dialekter är ju inte någon hemlighet. Jag vurmar ju för t.ex. söderslang och södermalmsromatiken. Därför bara älskar jag karaktären Tranzan som Hasse Dahlgren har skapat. Läs här så förstår ni... den nästan sanna sagan om när jag handlade dammsugare. Annars har vi ju berättelsen om när jag skulle bjuda Billy och Robin på käk.

Torsdagsfredag

Jag skyndade mig hem från jobbet idag. Eller... Jag skyndade mig mot Ica KOM och kom ungefär till Storvretsvägen utanför den där vivobutiken i Storvreten när jag kom på att jag kanske vinner på att fiska upp grabbarna på vägen. Det är nämligen min tur ikväll att ha alla barn, utom Maya. Det har jag själv valt, för det är knepigt att hinna med att lämna henne när jag har alla andra också att bråka med imorgon bitti. Hon fick helt enkelt stanna hos Marie.

Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?

Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.

Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.

Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.

Herrmiddag....

Jag hade herrmiddag igår. Jag bjöd på en jamaica-inspirerad kasslergryta. Körde på med banan, ananas, kokosmjölk och curry. I med grädde och Västerbotten-ost till gratinering. Serverades med ris. I glasen hade vi Trocadero. Herrarna som var på besök var nämligen Billy och Robin. Jag ringde Marie igår på dan och frågade om inte Billy ville komma över och kolla på några TV-spel som jag laddat ner. Självklart ville han det, och självklart ville Robin med. Och självklart ville de även sova över. Och självklart fick de det. Det var lite trångt, men det är mysigt att somna nära sina egna barn. Så enkelt är det.

Spelen jag har fixat är Battlefield II (bad company) och Guitar Hero WT
Båda spelen var mycket uppskattade hos både Robin och Billy. De var noga med att berätta för mig hur mycket de älskade mig, och hur roligt det var att få komma hit och hänga med gamle farsan. Jag önskar såklart att jag redan hade flyttat in i lägenheten så jag har plats för alla barn, nu får jag ta två i taget... för jag har ingenstans att sätta, eller lägga fler. Men snart så...
Imorgon kommer grabbarna över igen, troligtvis med egna kontroller till XBOX'et då... det var lite suckar och sura miner för jag har ju bara en kontroll och det är tråkigt att vänta på roliga saker.

Just nu lyssnar jag på Dweezil Zappa... när han tolkar sin farsa Frank Zappa och låten Montana.

Gott slut....

Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.

Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.

Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!

Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!

Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...

Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.

Jag har ju köpt några basar.


P-ray


Maruszczyk

En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?

Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!

En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.

MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!

Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!