Idag har jag varit farsa i tolv år. Jäklar i min lilla låda vad tiden går.
Felicia har ju precis lärt sig gå, läsa och skriva... nu är hon lite orolig för betyg och framtid. Ja, jävlar.
Jag kan ju erkänna att även som förälder finns det en gnagande känsla av oro. Hon verkar inte bry sig om sin utbildning alls. Skyller på dåliga lärare, stökiga klasskompisar, inlåsta läxor och allt möjligt. Liksom allt för att slippa göra sitt arbete. Vad ska en pappa göra?
Ungefär samma är det här hemma. Hon undviker att städa, plocka upp sina kläder och duka av efter sig själv. Ett fenomen jag beskådar varje dag. Tro inte att jag inte tar upp kampen, men det känns som det inte hjälper. Jag plockar bort allt som distraherar... dator, telefon, XBOX... men lik förbannat blir inte hennes del av jobbet gjort. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få henne att hjälpa till.
Hennes syskon hjälper till lite grann. Den som är bäst på att plocka undan och faktiskt ser fram emot lite hushålls-göra är Maya. Men Felicia... näpp!
Äh, ska inte hänga ut henne för mycket såhär på hennes födelsedag och allt.
Kan istället berätta att idag blir det LAGRET på kvällen, och sen hem och börja skissa på terminsbetyg för alla elever.
På fredag sticker RABALDER och spelar på privatfest på Södermälarstrand, och på lördag drar vi till Järfälla för att spela på nån sorts MC-fest. Det blir med vik på gitarr för Stiff är på semester. Sexsträngen trakteras av min gamle, gode vän Mr. Shoobah från JUKEBOX. Roligt!
Muffin kommer att spela keyboard hela december också eftersom Hutten är kvar i Thailand.
Ikväll hejar vi på HAMMARBY!
Visar inlägg med etikett pappa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pappa. Visa alla inlägg
tisdag 29 november 2011
onsdag 13 april 2011
en bra farsa....?
Vad är det?
Jag inbillar mig att jag är en bra pappa. Inte för att jag gör något särskilt egentligen, utan för att jag bryr mig om mina barn. Jag skämmer inte bort mina barn med tusen saker... eller jo, det gör jag nog. Men det är bara för att jag äntligen har möjlighet att göra det. Mina barn får äntligen nya saker, när de alltid fått nöja sig med ärvda saker från vänner och släktingar. Det är väl inget fel i det, men nu för tiden är det ju nära på avgörande om man ska vara poppis på skolgården eller inte... En ball jacka ÄR ball, men förlorar ju lite av sin glans om det står kusinens namn i den.
Jag ska ta Felicia till London har jag tänkt. Jag tänkte att vi åker över en långhelg så får hon shoppa loss lite och så kan vi hänga på fik och sånt. När sen Billy fyller 11 så är det hans tur. Robin och Maya likaså.
Mina barn kommer till mig på söndagarna, de sover här tills på onsdagarna. Jag har målat om i grabbarnas rum och äntligen känner killarna att det är DERAS rum. Inte pappas, som de får sova i.
Det blir alltså jäkligt blåa väggar, så är det tänkt att det ska bli silverstänk här och där... Robin (som älskar blått) jublade och berättade att han verkligen känner sig hemma hos mig nu för tiden. Sånt är skönt för en pappa att höra.
Billy kan komma och ge mig en spontan kram, och säga "jag älskar dig, pappa" från ingenstans. Även sånt värmer.
Felicia gjorde ju ett bejublat framträdande på sin skola förra veckan, och stolt som jag är la jag upp ett youtube-klipp från showen. Den la jag i sin tur ut på facebook. Hennes kommentar blev blixtsnabbt att jag är en bajskorv. Jag tror att det betyder tack, när det kommer från henne...
Maya har varit magsjuk här i några dagar, vilket har gjort att jag var tvungen att ta Vård Av Barn. Visst fick man vara beredd med skurhinken och nya kläder... men viktigast för henne var att pappan fanns och kunde trösta när hon grät. När jag frågade om jag skulle ta fram hinken grät hon och snyftade "nej!"... Mest för att hon inte ville kräkas. Duktiga hon prickade hinken nästan varje gång ändå. Bra gjort av en tvååring, kan man tycka. Det var farsan som fick ställa sig och tvätta sängkläder på kvällen bara...men det är ju vad en pappa gör, väl?
Ibland säger folk att jag är en så bra pappa. Jag håller med på sätt och vis, men jag förstår inte riktigt varför inte ALLA pappor är bra. För som jag sa från början, jag gör ju inget särskilt, eller märkvärdigt. Snarare tvärtom, när jag inte kommer på avslutningar, luciafiranden, helgmiddagar och sånt för att RABALDER tar upp sån tid just när jag borde vara hemma med barnen. Som tur är så vet mina barn om att jag aldrig väljer bort dem eller prioriterar bort dem. De vet att jag måste ta spelningarna och att jag kompenserar när jag får tid. Vi drar till badhuset ibland. Vi myser i soffan ibland. De får spöa skiten ur mig när vi spelar XBOX. De vet att jag är så full av kärlek och respekt för dem och att jag älskar dem mer än livet självt.
Nu längtar jag till ledigheten så jag kan göra sköna grejor med dem liksom på riktigt.
Det ska bli fotboll, fika, Heron City, middagar, Gröna Lund och så har jag i ett svagt ögonblick lovat att vi ska ut och campa nån natt. Sova i tält i Grödinge, tänkte jag. Tjuvfiska och kanske (om vi får upp nåt) grilla lite fisk över öppen eld så allt annat sånt där vildliv. Det tror jag de skulle uppskatta. Det är inte så att jag gnäller över min egen uppväxt, men jag vill ge mina barn total uppmärksamhet, och total uppskattning. Något som jag kanske saknar från mina egna barnår. Det var nog inget jag reflekterade över då, men nu har jag förstått att mina kompisar hängde med sina föräldrar och jag hängde med mina kompisars föräldrar... Jag vill bara att mina egna barn ska vara stolta över mig. Lika stolta som jag är stolt över dem. Jag menar, vem kan inte vara stolt över sin dotter som lyckas sjunga "Lilla Snigel" utan att öppna munnen?!
Jag inbillar mig att jag är en bra pappa. Inte för att jag gör något särskilt egentligen, utan för att jag bryr mig om mina barn. Jag skämmer inte bort mina barn med tusen saker... eller jo, det gör jag nog. Men det är bara för att jag äntligen har möjlighet att göra det. Mina barn får äntligen nya saker, när de alltid fått nöja sig med ärvda saker från vänner och släktingar. Det är väl inget fel i det, men nu för tiden är det ju nära på avgörande om man ska vara poppis på skolgården eller inte... En ball jacka ÄR ball, men förlorar ju lite av sin glans om det står kusinens namn i den.
Jag ska ta Felicia till London har jag tänkt. Jag tänkte att vi åker över en långhelg så får hon shoppa loss lite och så kan vi hänga på fik och sånt. När sen Billy fyller 11 så är det hans tur. Robin och Maya likaså.
Mina barn kommer till mig på söndagarna, de sover här tills på onsdagarna. Jag har målat om i grabbarnas rum och äntligen känner killarna att det är DERAS rum. Inte pappas, som de får sova i.
Det blir alltså jäkligt blåa väggar, så är det tänkt att det ska bli silverstänk här och där... Robin (som älskar blått) jublade och berättade att han verkligen känner sig hemma hos mig nu för tiden. Sånt är skönt för en pappa att höra.
Billy kan komma och ge mig en spontan kram, och säga "jag älskar dig, pappa" från ingenstans. Även sånt värmer.
Felicia gjorde ju ett bejublat framträdande på sin skola förra veckan, och stolt som jag är la jag upp ett youtube-klipp från showen. Den la jag i sin tur ut på facebook. Hennes kommentar blev blixtsnabbt att jag är en bajskorv. Jag tror att det betyder tack, när det kommer från henne...
Maya har varit magsjuk här i några dagar, vilket har gjort att jag var tvungen att ta Vård Av Barn. Visst fick man vara beredd med skurhinken och nya kläder... men viktigast för henne var att pappan fanns och kunde trösta när hon grät. När jag frågade om jag skulle ta fram hinken grät hon och snyftade "nej!"... Mest för att hon inte ville kräkas. Duktiga hon prickade hinken nästan varje gång ändå. Bra gjort av en tvååring, kan man tycka. Det var farsan som fick ställa sig och tvätta sängkläder på kvällen bara...men det är ju vad en pappa gör, väl?
Ibland säger folk att jag är en så bra pappa. Jag håller med på sätt och vis, men jag förstår inte riktigt varför inte ALLA pappor är bra. För som jag sa från början, jag gör ju inget särskilt, eller märkvärdigt. Snarare tvärtom, när jag inte kommer på avslutningar, luciafiranden, helgmiddagar och sånt för att RABALDER tar upp sån tid just när jag borde vara hemma med barnen. Som tur är så vet mina barn om att jag aldrig väljer bort dem eller prioriterar bort dem. De vet att jag måste ta spelningarna och att jag kompenserar när jag får tid. Vi drar till badhuset ibland. Vi myser i soffan ibland. De får spöa skiten ur mig när vi spelar XBOX. De vet att jag är så full av kärlek och respekt för dem och att jag älskar dem mer än livet självt.
Nu längtar jag till ledigheten så jag kan göra sköna grejor med dem liksom på riktigt.
Det ska bli fotboll, fika, Heron City, middagar, Gröna Lund och så har jag i ett svagt ögonblick lovat att vi ska ut och campa nån natt. Sova i tält i Grödinge, tänkte jag. Tjuvfiska och kanske (om vi får upp nåt) grilla lite fisk över öppen eld så allt annat sånt där vildliv. Det tror jag de skulle uppskatta. Det är inte så att jag gnäller över min egen uppväxt, men jag vill ge mina barn total uppmärksamhet, och total uppskattning. Något som jag kanske saknar från mina egna barnår. Det var nog inget jag reflekterade över då, men nu har jag förstått att mina kompisar hängde med sina föräldrar och jag hängde med mina kompisars föräldrar... Jag vill bara att mina egna barn ska vara stolta över mig. Lika stolta som jag är stolt över dem. Jag menar, vem kan inte vara stolt över sin dotter som lyckas sjunga "Lilla Snigel" utan att öppna munnen?!
torsdag 3 februari 2011
Torsdagsfredag
Jag skyndade mig hem från jobbet idag. Eller... Jag skyndade mig mot Ica KOM och kom ungefär till Storvretsvägen utanför den där vivobutiken i Storvreten när jag kom på att jag kanske vinner på att fiska upp grabbarna på vägen. Det är nämligen min tur ikväll att ha alla barn, utom Maya. Det har jag själv valt, för det är knepigt att hinna med att lämna henne när jag har alla andra också att bråka med imorgon bitti. Hon fick helt enkelt stanna hos Marie.
Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?
Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.
Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.
Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.
Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?
Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.
Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.
Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.
måndag 24 januari 2011
U-turn of life...
Den här snubben på bilden har just sett en vändning i sitt liv. Han har inte gjort något revolutionerade egentligen. Han har vara insett vad saker och ting går ut på.
Musiken
Jag köpte nya strängar till alla basarna, utom sex-strängade för den är utlånad till Ted. Jag köpte även en mxr-envelope
Gick hem och kopplade in, bara för att inse att jag gjort en riktigt lyckad deal! Jag bara älskar det där funkiga, plaskvåta soundet. Men jag inser att effekt-djävulen har satt klorna i mig och jag måste ha en chorus och en oktavpedal nu också. Jag har redan beställt ett case och en fueltank från Thomann. Sorry, Basse! Men strängarna och funk-stampet handlade jag ju på 4SOUND.
Jobbet
Pratade med några tjejer idag... den ena hade värsta kärleksproblemet, den andra hade värsta betygsproblemet, och som den snälla kram-Björne jag är gjorde mitt bästa för att trösta och stötta. Jag håller på att bygga upp några sköna idéer inför en talangjakt lite senare den här terminen. Hoppas att några elever ställer upp.
Hemma
Även här har jag varit sköna katten ju! Tjackade headset-mickar till både Robin och Billy så de kan prata med varandra, sina kompisar och sin gamle farsa även genom XBOX. Coola grejer som de absolut är värda, mina pojkar! ...gotta love 'em!
Dessutom har jag kommit överens med nuvarande hyresgäst i lägenheten jag ska flytta in i att jag betalar den lilla renovering han är skyldig att fixa innan han flyttar ut. Detta för att jag ska få hans vitvaror... win-win, liksom. För om han låter hyresvärden fixa blir det dyrt. Ska han fixa själv blir det billigt och kanske inte alls bra... nu bli han nöjd, jag nöjd och hyresvärden nöjd! win-win-win, liksom.
Just nu lyssnar jag på FISHBONE - Naz'Tee May'en
fredag 7 januari 2011
Riktiga män...
fick jag hänga med igår.
Marie tänkte ta med Felicia, Billy och Robin på bio så jag hade Maya här. Vi sjöng, kramades, vilade, åt, såg på film. En sån där fantastisk eftermiddag ni vet. Jag försökte spela in med webcam fast det blev inte bra. Jag ska göra ett nytt försök nästa gång hon kommer hit. Det är absolut värt att titta på. Hon är riktigt tonsäker. Klart att farsan blir stolt! Här är den gamla filmen...
Men när Marie kom och hämtade henne så skulle jag ju iväg och ha lite gubb-mys med Ted, Leiding och Dennis. Kruxet var att jag tänkte dra ner till bolaget för att handla lite gott öl, men trettondagen rörde till just den detaljen lite. Tur att jag hade lite grejor hemma då. Jag packade ryggsäcken med en Maredsous, en blå Chimay, en Seven giraffes, en flaska Motörhead Shiraz, en öppnad flaska Bowmore. Ja, jag var ju inte ensam på vinet och whiskyn utan bjöd generöst. Grabbarna verkade nöjda.
Ted stod vid spisen när jag dök upp. Han hade roddat ihop pannbiff och stekte lök med grädde. I ugnen låg det klyftpotatis med morötter... Vi andra satt vid bordet och pratade om precis allt. Brudar, bågar, fotboll, artister, böcker. Härligt otvunget och opretentiöst. Efter middagen åkte bastun på och fyra glada gubbar klär av sig naket och kliver in i bastun. Mer småprat och mer slappa framför TV'n. Kanalen var VH1 och showen....minns jag inte vad den hette men de visade en ny och en gammal låt varvat liksom. Klockan var nog närmare två när jag och Leiding beslöt oss för att bryta upp och bege oss hemåt. Dennis stannade kvar en stund. Tack grabbar för en pfekt middag. Det är min tur att bjugga när jag flyttat in i lägenheten.
Marie tänkte ta med Felicia, Billy och Robin på bio så jag hade Maya här. Vi sjöng, kramades, vilade, åt, såg på film. En sån där fantastisk eftermiddag ni vet. Jag försökte spela in med webcam fast det blev inte bra. Jag ska göra ett nytt försök nästa gång hon kommer hit. Det är absolut värt att titta på. Hon är riktigt tonsäker. Klart att farsan blir stolt! Här är den gamla filmen...
Men när Marie kom och hämtade henne så skulle jag ju iväg och ha lite gubb-mys med Ted, Leiding och Dennis. Kruxet var att jag tänkte dra ner till bolaget för att handla lite gott öl, men trettondagen rörde till just den detaljen lite. Tur att jag hade lite grejor hemma då. Jag packade ryggsäcken med en Maredsous, en blå Chimay, en Seven giraffes, en flaska Motörhead Shiraz, en öppnad flaska Bowmore. Ja, jag var ju inte ensam på vinet och whiskyn utan bjöd generöst. Grabbarna verkade nöjda.
Ted stod vid spisen när jag dök upp. Han hade roddat ihop pannbiff och stekte lök med grädde. I ugnen låg det klyftpotatis med morötter... Vi andra satt vid bordet och pratade om precis allt. Brudar, bågar, fotboll, artister, böcker. Härligt otvunget och opretentiöst. Efter middagen åkte bastun på och fyra glada gubbar klär av sig naket och kliver in i bastun. Mer småprat och mer slappa framför TV'n. Kanalen var VH1 och showen....minns jag inte vad den hette men de visade en ny och en gammal låt varvat liksom. Klockan var nog närmare två när jag och Leiding beslöt oss för att bryta upp och bege oss hemåt. Dennis stannade kvar en stund. Tack grabbar för en pfekt middag. Det är min tur att bjugga när jag flyttat in i lägenheten.
lördag 1 januari 2011
Nytt år...
Och nya klaver att dra fötterna ur. Spännande.
Jag har fått några uppmuntrande ryggdunkningar under den andra halvan av 2010. Märkligt hur min liksom schizofreni kan vara så jäkla markerad utan att ni egentligen ser det. Eller vill se, eller nåt.
Jag är ju två helt olika personer. Det är ju inget konstigt, vi anpassar oss ju allihopa efter miljö och sällskap. Det är inte det jag menar. Utan jag menar Björne vs Tarzan...
TARZAN:
Den sorglösa, sköna katten som alla vill vara kompis med. En del vill ju t.o.m ha sex med honom. Man vill vara hans kompis. Man vill ta med honom på efterfester. Det finns folk som betalar ganska dyr entré för att se honom ta av sig tröjan i tredje set. Man gillar att han är fräck, men charmig. Han är rolig, generös och snygg. Ett kap helt enkelt.
BJÖRNE:
Den ansvarstagande pappan, och den lite gråa personen i hörnet. Han som iakttar mer än står i centrum. Han säger inte så mycket utan låter de andra snacka, för han vet nånstans att sålänge man inte har något smart att säga så borde man knipa igen. Det är han som får ta smällen för vad Tarzan hittar på...
Tarzan busar och Björne betalar....story of my life.
Jag minns när karaktären Tarzan kom till. Då hade jag lite svårt att hålla isär de två. Jag lät liksom Tarzan ta över mitt liv och det gjorde såklart att jag sårade Marie. Uppmärksamheten som Tarzan fick var alldeles för svår för Björne att hantera. Så jag gick på det äldsta tricket i boken och gjorde bort mig. Det är tio år sen nu. Mer ändå kanske. Jag försöker glömma.
Idag har jag lärt mig att hantera Tarzan/Björne på ett mycket bättre sätt.
En del av er som läser här har nog aldrig träffat Björne, utan bara sett Tarzan... för andra är det kanske tvärtom.
Men jag har valt att vara schizofren, på det sättet att jag kan vara två personligheter... om man nu kan välja ett sånt tillstånd. Men jag tror ni fattar vad jag menar och vill ha sagt?!
var snälla mot varandra och er själva!
kramar!
Jag har fått några uppmuntrande ryggdunkningar under den andra halvan av 2010. Märkligt hur min liksom schizofreni kan vara så jäkla markerad utan att ni egentligen ser det. Eller vill se, eller nåt.
Jag är ju två helt olika personer. Det är ju inget konstigt, vi anpassar oss ju allihopa efter miljö och sällskap. Det är inte det jag menar. Utan jag menar Björne vs Tarzan...
TARZAN:
Den sorglösa, sköna katten som alla vill vara kompis med. En del vill ju t.o.m ha sex med honom. Man vill vara hans kompis. Man vill ta med honom på efterfester. Det finns folk som betalar ganska dyr entré för att se honom ta av sig tröjan i tredje set. Man gillar att han är fräck, men charmig. Han är rolig, generös och snygg. Ett kap helt enkelt.
BJÖRNE:
Den ansvarstagande pappan, och den lite gråa personen i hörnet. Han som iakttar mer än står i centrum. Han säger inte så mycket utan låter de andra snacka, för han vet nånstans att sålänge man inte har något smart att säga så borde man knipa igen. Det är han som får ta smällen för vad Tarzan hittar på...
Tarzan busar och Björne betalar....story of my life.
Jag minns när karaktären Tarzan kom till. Då hade jag lite svårt att hålla isär de två. Jag lät liksom Tarzan ta över mitt liv och det gjorde såklart att jag sårade Marie. Uppmärksamheten som Tarzan fick var alldeles för svår för Björne att hantera. Så jag gick på det äldsta tricket i boken och gjorde bort mig. Det är tio år sen nu. Mer ändå kanske. Jag försöker glömma.
Idag har jag lärt mig att hantera Tarzan/Björne på ett mycket bättre sätt.
En del av er som läser här har nog aldrig träffat Björne, utan bara sett Tarzan... för andra är det kanske tvärtom.
Men jag har valt att vara schizofren, på det sättet att jag kan vara två personligheter... om man nu kan välja ett sånt tillstånd. Men jag tror ni fattar vad jag menar och vill ha sagt?!
var snälla mot varandra och er själva!
kramar!
söndag 5 december 2010
Andra advent...
...och man borde kanske skriva något vettigt för en gångs skull.
En del av er som läser här vet ju rätt så mycket om min livssituation just nu. Så det är nog inte någon hemlighet att jag har det lite sådär på hemmafronten. Men ljuset har skådats, eller... i alla fall har jag en bra känsla inför framtiden. Såhär...
Jag ville ha en lägenhet rätt så nära barnens skola, för att jag tycker det är bra att de kan komma hem till mig lite när de själva känner för. Jag vill inte vara en helg-pappa eller varannan-vecka-pappa. Vill Felicia komma en måndag och sova hos mig tills på fredag så ska hon få göra det, menar jag. Det gäller såklart de andra barnen också. Det är jäkligt viktigt för mig att mina barn känner att de har mitt fulla stod och min totala, villkorslösa kärlek och mitt stöd i vad de än hittar på och tar sig för. Fick erbjudande av BOTKYRKABYGGEN om en lägenhet på fyra rum, i rätt så rackigt skick, men de skulle fixa iordning den, och jag fick göra lite som jag ville också med den, sålänge de kan godkänna mitt arbete. Så nu för tiden får man visst lägga in klickgolv och måla om i lägenheterna. P'fekt! Jag fick ett erbjudande om en trea i Östra Storvreten också, på en riktigt mysig gård. Problemet är att jag är liksom tvåa på bollen där och så är det ju trots allt "bara" en trea. Jag tycker att jag har råd med en fyra...
Jag måste bestämma mig före tisdag. Hua!
Nästa vecka är det 70-talsfesten, med REUNION och vi håller på och repar för fullt. Men jag vet inte om jag tycker det är så jäkla kul att bara repa CCR-låtar inför ett gig där vi inte får betalt. Vi repade idag söndag och det sitter. Fast tydligen ska vi repa imorgon också. Hade hellre åkt till Salem och kramat på barnen... nåja.
Tänkte försöka hinna in till Basse på 4SOUND för att handla en mxr envelope och en bra choruspedal. Måste tjacka lite nya strängar också. Här ska det bli funk!
Jag har som ett lite för tidigt nyårslöfte tänkt att bli bra på drinkar och sånt under 2011. Jag tycker jag har hygglig koll på whisky, rom, öl och sånt. Nu är det liksom combo som gäller. Jag vill bli bra på att blanda till en bra drink för varje gäst och varje tillfälle.
Nu ska jag ha en bra shaker, några vettiga glas.
Jag måste köpa congacskupor och martiniglas.
Nu ska jag bara tömma ur de sista möblerna till Marie. Lägger in lite bilder på mitt vardagsrum när jag är klar.
Kram kompisar!
//Tarzan
söndag 14 november 2010
Fars dag
Sådär ja, FARS DAG är över och mina barn har inte ringt, sms'at eller hört av sig på något sätt. Man skulle ju kanske tycka att Marie kunde ha påmint dem att i alla fall säga till lite grann.
Jag hade tyckt om att få höra mina barn säga att de älskar mig. Det är lättare att vara den bästa farsan om det man jobbar för ger utdelning. Jag vill inte ha presenter, bakverk eller påklistrad kommers, utan mina barns ovillkorliga kärlek en dag som den här.
Förra veckan fick jag en kartong engelsk lakritskonfekt i farsdagspresent, vilket var väldigt uppskattat. Men det är det där lilla samtalet jag vill ha. Och det hade varit skönt för mig om det kommit idag.
Jag hade tyckt om att få höra mina barn säga att de älskar mig. Det är lättare att vara den bästa farsan om det man jobbar för ger utdelning. Jag vill inte ha presenter, bakverk eller påklistrad kommers, utan mina barns ovillkorliga kärlek en dag som den här.
Förra veckan fick jag en kartong engelsk lakritskonfekt i farsdagspresent, vilket var väldigt uppskattat. Men det är det där lilla samtalet jag vill ha. Och det hade varit skönt för mig om det kommit idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
