Så har man gjort det igen...

spelat på Big Ben alltså, för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Förkylningen gjorde att man inte pallade stå på som jag brukar men tydligen var det fullt tillräckligt. Folk verkade gilla oss ändå. Synd att scenen är så liten för det blir så jäkla trångt där. jag slog i ömsom hi-hat och ömsom keyboard. Klurigt eftersom jag är hyggligt aktiv när jag spelar. Jag fjompar ju runt mer än någon i bandet och det blir svårt när ingen plats finns till basisten.
Jag chillade hela helgen eftersom min förkylning inte verkar vilja ge sig. Jag var t.o.m tvungen att hämta en pava whisky ju, men det verkar inte funka. Jag och Stiff var på Bishops Arms på Folkungagatan och smakade på en annan sort. Jag tror att den hette Amnivulin eller något...skit samma men den var god.

Även Hutten hade dragit på sig en förkylning och han lagade sig själv med en whisky. Han frågade mig vad man ska dricka och jag pekade blixtsnabbt på en Ardbeg. Själv sög jag på en liten Laphroaig. Själva giget kan ni som orkar läsa mer om på www.rabaldermusik.se

Idag är det söndag och man är helt jäkla ledig. Det var inte igår....
Billy och hans polare ska dra på kalas så jag har ägnat förmiddagen åt att fixa frilla på grabbarna. Felicia och Robin stack med Maya och Marie till Skansen, de fick visst ett bra väder.
Hennes kompis Ellinor tog med sig sina barn också så nu får de små dfjuren lyssna på "kärringskvaller"...hehe

Åh. Jag skickade just ut killarna så det är knäpptyst här hemma nu. Det enda som låter är ljudet av mitt tangentbord och det kanske jag kan stå ut med.
Undrar just hur mycket ljud mina små öron får stå ut med varje dag. Det är ett jäkla liv på Bolaget med glasklirr och kunder som gapar och skriker. RABALDER ska vi inte ens prata om med allt härj som blir när vi samlas. Dessutom tror jag att mina barn har någon sorts defekt eftersom de inte KAN prata med oss vuxna, eller varandra utan att skrika.
Så det är liksom ljud twentyfour-seven, kan man säga. "Skyll dig själv" hördes det från kulissen. Men nu ska vi komma ihåg att jag inte klagade, snarade kom på att det låter förjäkla mycket runt mig. Därför unnar jag mig tystnad då och då. Som nu...
Faktum är att det är så skönt med tystnad att jag inte ens vill skraiva mer just nu.

Silence is golden....Tjenare