Det ständiga inre kampen...

Jag var och spelade på ENGELEN igår. Igen. Vi gjorde så gott vi kunde med den lilla publiken. En lite lattjo sak med personalen på ENGELEN är att de ställt en soffgrupp i rotting, mitt på golvet i puben. Exakt samma golv som normalt tjänstgör som dansgolv när RABALDER kommer till stan. Just igår gjorde det nog inte så mycket för det var inte så många där. Men hela möbeln gör att fem personer tar upp lika mycket som kanske femton personer (om man vill)

På ENGELEN träffade jag först RABALDERs (som han själv kallar sig) number-one-male-groupie. Matte. Han har nog sett oss tjugo, kanske trettio gånger över åren och det var roligt att kunna överraska honom med lite nya låtar och ett nytt fejs bakom keyboardarna. Där Hutten ju brukar stå har vi som vikarie ställt Muffinmannen. Han gjorde ett bra jobb att täcka upp när min röst började svikta. En inre kamp, eftersom jag verkligen vill kunna sjunga veckan ut. Tokvilar stämbanden såhär på dagarna, och sjunger bara så mycket jag behöver på kvällarna. Det ska nog gå bra. Lotta kokade ihop nån märklig gegga baserat på te igårkväll. Vet inte vad hon hade i men gissar att det var honung, VICKS BLÅ, Alvedon, whisky... haha, det smakade ungefär som Fernet.

Mot slutet av kvällen på ENGELEN dök Annika upp. En polare sen ungefär hundra år. Vi pratade lite om min blogg och att hon uppskattar och läser det här. (Hej Annika)
Själv har jag ju fortfarande lite svårt att begripa vad det är som gör att ni kommer tillbaka och läser. Men jag uppskattar det. Det är bra för egot att se hur många träffar den här bloggen har, och hur många som har googlat "Tarzan08" eller "Tarzan Rabalder"

På dagen igår hände något som jag inte riktigt kan förklara. Först fick jag ett ganska kort meddelande på FACEBOOK om vilken bra pappa jag var, och att det var så fruktansvärt synd om mig. Förstod ingenting. Så kom ytterligare ett mail via fejjan från en annan kompis, som mer ingående förklarade att han vet hur det känns att inte ha möjlighet att träffa sina barn som man vill och allt. Han skrev också att han läser min blogg. Det var då det slog mig. Dessa fina människor har råkat blanda ihop mig med Anders. Det är alltså en kompis från PRATABAS som är ENSAM PAPPA. Inte jag.
Jag tycker han skriver bra, och det är ett viktigt ämne att ta upp, men det är inte jag som skriver där.

Sådärja. Då var det avklarat. Nu ska jag gå och kurera mig ett tag till.
Kram, gott slut och hoppas vi ses på ENGELEN ikväll och i morgon och dagen efter det och dagen efter det....

AFTER SKI @ SNERIKES

RABALDER var och spelade på Snerikes Nation. Vi har varit där två gånger tidigare. Det är en spelning jag har sett fram emot, för allt är bra med festerna bland studenter i Uppsala. Nationen är lagd i en kåk mitt i stan, där det samlas flera hundra festsugna tjugo-nåt-åringar. Den här gången var det after-ski. Folk kom utklädda till skidåkare och vi i bandet gjorde väl vad vi kunde för att höja stämningen så mycket som det gick. Vi lyckades.
Scenen är rätt liten och trång, men det gör inte så mycket för det är ännu trängre framför scenen.

Vi tar det från början...
Jag tog bussen till Stiff för inroddning. Av någon anledning hade jag visst glömt att Muffin inte skulle vara med på den här spelningen utan blivit tillfälligt ersatt av Shoobah. Jag och Stiff plockade in hela riggen och fick sällskap mot slutet av just Shoobah som plockade in sina grejer och så var vi på väg mot Uppsala.

Väl framme möttes vi av iMan som hade kollat upp några av förutsättningarna för kvällen. Det enda dåliga med att spela på Snerikes är en krånglig och jobbig roddning. Men vi lyfte, bar och kånkade så allt var på plats i god tid. Salen vi skulle spela i var alldeles fylld av bord och stolar. Det skulle serveras hamburgare. På övervåningen (där vi skulle spela) var det kanske 150 sittplatser och lika många eller fler en trappa ner. Folket kom in och festen kunde börja. Vi hann inte med någon soundcheck så det fick helt enkelt bli som det blev.

Runt 22:30 kom spelningen igång. Vi skulle spela 2x45 och tänkte att nu är ett bra läge att gå "all in". Jag valde låtar med omsorg för att det skulle passa publiken. Jag tror att vi gjorde ett bra jobb. Det var mycket allsång och glada hurrarop hela tiden.

Klippen är från förra året, men känslan och trycket är ungefär samma.
Efter spelningen packade vi ner allting och drog ut det i släpet. iMan skulle åka till Enköping så det var bara jag, Shoobah och Stiff som åkte mot Stockholm. Jag råkade somna i baksätet och vaknade av att något smällde till. Punktering!
Strax utanför Sigtuna stannade vi till och besiktade skadorna. Höger hjul på släpet var obefintligt. Hela kärran rullade på en bucklig fälg. What to do?

Vi kopplade av släpet och åkte till Norrtull där Stiff har extrahjul, domkraft och ett fälgkors. Så var det bara att åka tillbaka till Sigtuna för att montera av trasig fälg och på med det nya hjulet. Så kunde vi vingla söderut igen. Nästa stopp: Tullinge.

Vi kom "hem" helskinnade och roddade ur allting i repan, innan Shoobah skjutsade hem mig. När jag kom upp i lägenheten var klockan sex på morgonen. Jösses...

Nu blir det vapenvård och rekreation några dagar. RABALDER har ju lite att göra runt jul.

kram!

Första advent

Vilken jäkla vecka?!
Bra på många sätt, men också väldigt jobbig och jag är mycket glad att den är över. Jag inbillar mig på nåt sätt att nästa vecka blir en aning lugnare.

RABALDER var ute och spelade i onsdags. Vi var på Piperska Muren och spelade för Nynäs. Det är andra gången vi spelar för just dem. Däremot var det första gången vi spelade på just Piperska Muren. Det var också första gången vi spelade för BlueBird. De var nöjda, betalande kund var nöjd och vi var nöjda. Betalande kund, ja. Vi hade fått i uppdrag att "sätta" åtta låtar. Låtar som gästerna skulle sjunga och göra något roligt av under kvällen. Mitt jobb var att vara kapellmästare och se till att vi och gästerna gjorde ett så bra jobb som möjligt. Jag satt och tog ut ackord och melodislingor hela måndagen innan jag mailade runt harmisar och anteckningar till de andra i bandet. Vi var hemma före 02:00.
På torsdagen var det dags att spela igen. Den gången var det SMARTEQ i Kista som ville bli underhållna av självaste RABALDER. Den festen var väldigt skönt laid-back och anspråkslös. Så skönt lös ohc ledig att vi var tillfrågade att spela nån timme "lounge-musik"... Vilket vi på något märkligt sätt lyckades klara av. Jag beställde White Christmas (C-dur) av Muffin, och han hängde på. Vi spelade massor av mjuka, fina låtar... i långa versioner. Den festen slutade tidigt så vi var hemma någon gång runt midnatt.

Så kom fredagen och det var dags för oss att sticka till TB's i Tumba. Soundcheck och lite käk. Vi var i fin form trots långa dagar OCH nätter. På Tb's spelar man två set på ungefär en timme var. Jag tycker vi fick till låtvalet rätt bra. Fick egentligen bara en enda kommentar om låtval, just det att vi spelar "does your mother know" och "T-N-T". Hon ansåg att alla ju spelar dessa låtar och vi borde verkligen hitta några andra låtar att göra. Hmmm.... vi får se.

Efter spelningen packade vi in allting i släpet och de andra i bandet, Stiff, iMan och Muffin åkte för att rodda ur. Själv tog jag en taxi till Lotta. har varit hos henne hela helgen... hemkörningspizza, BiB-vin och filmer har varit på agendan resten av helgen. Har sovit en hel del, men det kanske beror på att jag på nåt sätt missat några värdefulla sovtimmar under veckodagarna.

Nu är det söndag kväll och jag har fixat advents-fint här hemma. Köpte ZEUNERTS julmust! Det är det enda rätta! Jag satte upp pepparkakor i rött sidensnöre i köket. På dessa pepparkakor hade jag skrivit barnens namn med såndär glasyr.

Nu chillar jag med ett glas öl och slökollar på NFL. Cowboys vann! yay!

Bröllopsfesten...

Jag blev uppringd en gång för rätt så länge sen av Lasse M. Han frågade vad RABALDER skulle ta för ett bröllopsgig i mitten av november. Jag fick prata med Pirre (brudgummen) och vi kom överens om ett bra pris. Preliminärbokat...

Så blev jag uppringd av Pirre igen, för några veckor sen. Han och hans blivande fru, Veronica, var lite nervösa och oroliga för hur vi skulle klara av spelningen. De hade hört att ljudet hade varit lite dåligt på en fest på Tullen i Tullinge. Jag förklarade iskallt för honom att den gången spelade vi i en betongkorridor och den här gången skulle vi ju spela på Lida Värdshus. En scen och massor av trä. Det skulle inte bli några problem.

Veronica och Pirre hade ett önskemål. De ville att vi skulle spela den här:


Det var bara att dra till repan och repa in den. Jag satt hemma ett par gånger och verkligen försökte få in texten. Men det gick inte. Bara att ta med notställ och utskriven text. Det är ju ändå viktigare att brudparet får en rätt sjungen text än att jag går med nån sorts stolthet för att jag inte behöver texthjälp.

Vi svängde upp vid Lida före lunch, för att ställa iordning allting. Men det visade sig vara en rätt dålig idé. De hade fullt av lunchgäster så vi fick vänta en stund för att få in sakerna. Efter en väntan som verkade vara hur lång som helst fick vi ändå börja soundchecka. Det var Stiff, iMan, Muffin och jag. Muffin förresten. En vikarie eftersom Hutten är på semester i Thailand. Muffin spelade med oss första gången i linköping förra veckan, på Engelen i torsdags och nu på Lida. Han ska spela med oss året ut för Hutten landar på svensk mark 2/1 -12. Det känns som det kommer gå riktigt bra, för Muffin är en kul jävel!

Muffinmannen

Efter allt fick jag sällskap av L8, vi gjorde lite toast och jag drack en Maredsous 8. En fantastisk bira i 75cl flaska. Lotta såg till att jag var på plats igen runt 20. Där mötte jag några kompisar från Tumba. Vi började spela någon gång efter 22 och höll på till klockan var fanimig ett par minuter över tre. Kanske inte låter så farligt, men det tar på krafterna att hålla på att spela apa en hel kväll.
Jag tror att alla som var på festen var nöjda med oss. De som önskade låtar fick hela tiden hyggliga alternativ om vi inte kunde "deras" låtar. Mot slutet av kvällen hade folk börjat tackla av en del. Det kom fram en kvinna och jag kan erkänna att varken jag, Muffin eller iMan fattade vad hon egentligen ville. Det var omöjligt att avgöra om hon var arg, eller om hon stötte på någon av oss. Det var liksom inte så tydligt, om man säger.

Efter spelningen lastade vi in allting i släpet och stack till repan. jag kollade på klockan. 03:12.
Inte konstigt att man är lite seg idag.

Kram!