Nu håller det på att bli allvar liksom på riktigt. Mäklaren är taggad att sälja, jag har haft fotograf här som har plåtat varenda rum och varenda vrå i huset. Just nu, när jag skriver det här står en snubbe från ANTICIMEX och gör en grundlig besiktning av huset. Detta känns lite genant, på något sätt. Mest för att jag liksom vet hur många fel och brister det finns i huset. Men jag ska sälja, och jag vet att jag inte kommer att få särskilt mycket för huset. Lite så att köparen får helt enkelt vad han betalar för.
Jag och Marie köpte det här huset 1996. Flyttade in i November och jag har fått lära mig på egen hand hur man gör, när saker och ting går sönder. För det gör det!
Nu har hon flyttat och jag sitter ensam, lite tragiskt...men det kommer att bli bra.
Jag är inne på Botkyrkabyggens hemsa varje dag för att rota runt bland lägenheter. Jag vill bo i Tumba. Jag vill bo nära Björkhaga där mina barn går i skolan. Jag vill att de ska kunna komma hem till mig när de vill. De ska ha sin egen krok i hallen och sin egna säng... En del av mina läsare säger att det är unikt att bry sig om sina barn som jag gör...men vettefan asså, det är ju av ego-skäl jag gör det. Det kommer ju så mycket tillbaka från glada barn, så är det bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gammalt inlägg men förtjänar en kommentar..!
Att ha en egen krok, egen säng hos sin egna pappa är guld värt..!
Barnen märker/känner att du ger dem eget utrymme och kärlek, även om det är på delad tid med mamma..!
Ett tryggt hem är där man tillåts ta plats, höras och synas..! Otroligt fin pappa..!
Min personliga åsikt..! Som jag har rätt till..! :-D
// Lilla jag
Skicka en kommentar