Den som bloggar....

finns. Så är det.
Ibland i fiktiv version... men ack så sann!
Min gode vän Hasse Dahlgren gästbloggar visst igen. Det gläder mig mycket. Den här gången på RABALDER-bloggen. Den här gången om Tranzan som anordnar herrmiddag för sina grabbar.

Tranzan hade de båda sönerna Billig och Kamprad på besök. Dagen till ära skulle han överraska med herrmiddag. Han ropade på de båda grabbarna från köket, där maten snart skulle göras i ordning:
"Tira grabbar va' en annan har kirrat!"
Billig replikerade genast:
"Äh men va' skådar ens norra?! Stabben har vart hos kryddkrafsarn å tjackat nagg"
Kamprad fyllde i: "Nu blommar löken minsann"
"Det kan ni haja era små battingar", sa Tranzan. "Här vankas det slang me' halka å sidovagn för oss riktiga florodollknuttar!"

Tranzan la korven i en kastrull och satte på spisen. Så snart den var kokt kunde han servera sina middagsgäster:
"Öh, fram me' våfflerna å greppa vurren nu knodds, så hugger vi in vettja."
"De' här'e alla tajders stabben", sa sönerna i munnen på varandra.
"Gaffla inte me' krubb i foderluckan", uppmanade Tranzan. "Å ni har ju halka i hela plåten vettja! Tagga ner å låt nagge' tysta mun!"
"Topp", sa grabbarna.

Efter maten hade Tranzan ytterligare en överraskning i bakfickan:
"Tira här'å! En annan har tankat hem nya dumburkslir också! Men knip ihop om're för stomman. Om tant får nys om mitt lilla mellanhavande så e're kokta fläsket stekt."
"Vi lovar", skrek grabbarna i kör. "Stabben e' alla tajders."
"Inte nog me' de'. En annan funtar på å tjacka varsin burk åt er svampar när ja' har flyttat till den nya råttskrubben", sa Tranzan. "Då kan en annan spana på när bajen joxar me' trasan ifred."

De båda sönerna kivades lite om vem som skulle spela de nya TV-spelen först. Tranzan fick styra upp dem lite innan det blev bråk:
"Nu har'u suttit tillräckligt länge me' kontrollen i vedknippan. Vigga ut den till brollan nu innan en annan blir syrak", sa han med myndig stämma. Barnen lydde genast. Efter några timmars spelande hade det blivit sent och dags för sänggång.
"Äh, nu gäspar skorpan svart", sa Tranzan. "Kila ut på muggen å slå en läns nu vettja, så får ni kvarta över sen."

Precis innan de skulle somna sa Billig:
"Öh stabben, kan vi inte kila över till dej imorrn å ta me' varsin kontroll å lira vidare?"
"Topp", sa Tranzan och svängde med armen och viftade på tummen.
"Åsså kan vi palla buller å göra bullerpaj me' mormors hosta", sa Kamprad.
"De kirrar sej säkert", sa Tranzan. "Klipp igen gluggarna å kinesa nu."
"Du e' en toppenstabbe!", sa grabbarna innan de somnade...

Det är ju en bekräftelse om något att få en novell av det här slaget dedikerad till sig.
Mina grabbar heter ju Billy och Robin. Jag köper ju grejer... och ibland "glömmer" jag att berätta för Marie vad vi gör här hemma.

Vintersaga

Hon gick inte till skolan. Det var mitt i Augusti. Hennes vänner hade vänt henne ryggen för hon hade råkat försäga sig vid ett möte med ungdomspolisen och soc. Hon kände sig hotad av sina förra vänner och hela den nya situationen hon hamnat i. Tidigare hade hon hjälpt en klasskompis med mat och husrum när det var knas på hemmaplan. Vid ett annat tillfälle hade en kompis pojkvän visat lite intresse för henne. Hon hade väl inte varit tillräckligt tydlig, utan lät honom tro att hon ville ha honom också. För det fick hon höra ord som hora, hon blev kallad för "smuts" i korridorerna. Så hon slutade gå till skolan. Det hade nog alla gjort i det läget.

Varför gjorde inte de vuxna något i det här då?

Jo, helt enkelt för att vi inte visste, fick veta eller tilläts lägga oss i. Allt det här har kommit fram nu efteråt. Jag känner mig som en stor svikare gentemot henne och hennes familj. Det enda jag fick höra var att hon inte kände sig säker och välkommen i skolan, och hade gett upp. Det smärtar mig att veta att hon hellre gick till tveksamma killar med tveksamt innehåll i hemrullade cigaretter än hörde av sig till oss på skolan. Men det skulle komma en vändning.

När december kom och det var dags för avslutning så skulle alla elever få betyg. Några för första gången, andra hade fått betyg redan året innan. "Min" tjej fick sitt första betyg... Det var ingen rolig läsning eftersom hon inte deltagit på några lektioner under praktiskt taget hela höstterminen. Vad som kan hända i såna här situationer är att eleverna ger upp fullständigt och skiter i utbildning, framtid och sina egna liv. Men så finns det några som inser att det hänger på deras eget ansvar att skapa sin egna framtid. Det gjorde hon.

Nu i Januari kom hon till skolan, såg mig i ögonen och sa att hon tänkte försöka igen. Hon ville få betyg, få en utbildning och en chans att komma in på någon sorts gymnasium där hon sen kunde bygga en framtid. Kanske få jobb, karriär... Jag applåderade.

Hon skrev GODKÄNT på NO, GODKÄNT på Svenskan, Hon har slutat att röka så hon får vara ledare på skolans idrottsförening. Det gör att hon troligtvis får MVG i Idrott. Hon ler nu för tiden, med ögonen... inte bara med munnen. Hon kramas... hon berättar om alla bra saker hon åstadkommer och vad hon vill skapa och göra! Jag är så lycklig för hennes skull.

Sagan är inte slut, men den är lycklig.

bokstäver...

På skolan där jag jobbar finns det elever. Det är ju inte något konstigt i sig. För en del kanske det är konstigt att de flesta kommer från andra länder än Sverige. Storvretskolan är också lite unik på det att vi tar emot elever som nyss har flyttat till Sverige. Alltså, nyss...på riktigt. Jag har tagit emot elever som varit i Sverige i tre dagar. Nyss hitkomna från t.ex. centralafrika eller mellanöstern. Facktermen på dessa elever är FBK. (Förberedelseklass)

Det finns FBK-klasser lite här och där i Stockholm, men vi är Botkyrkas skola. Och det kommer rätt så många till Botkyrka. Idag t.ex. träffade jag en flicka från Estland som varit i Sverige i tre veckor, och hade redan lärt sig några värdefulla meningar. Dessutom visade sig att hon var grym på piano. Verkar lovande.

På skolan jag jobbar finns även de "centrala grupperna".... Alla elever i kommunen som blivit diagnostiserade med t.ex. ADHD hamnar i speciella klasser på vår skola. Lektionerna med dessa elever är alltid roliga för man vet aldrig hur det kommer sluta. Jag har sällan sett sån spontanitet eller livsglädje som hos dessa killar och tjejer. Å ena sidan vill de vara som alla andra på skolan, lite tuffa...lite snygga och lite sköna. Å andra sidan är de sådär skönt ovetandes om allting och kan plötsligt börja leka med nåt snöre eller en liten pinne de haft med sig in från rasten. Sittandes med hoodie i bästa gangsta-stil och leker rymdskepp med en pinne är ganska charmigt. Paradoxalt en masse, kan man säga.

Det faktum att vi tar in elever med såhär särskilda behov skapar en unik tolerans bland de andra eleverna. Tänkte på det härom dan, när elever i de vanliga klasserna strök omkring. När en överviktig, glasögonprydd kort kille med tandställning kan passera rasthallen helt utan att vara orolig för att bli trakasserad eller mobbad över huvud taget inser man att vi har en otroligt hög toleransnivå på vår skola. Hos oss får man ha vilken gud man vill, man får klä sig lite hur man vill, man får tycka om lite vem man vill, man får heja på vilket lag man vill, man får...om man vill. Så enkelt var det fan i mig inte när jag växte upp på Björkhagas skolgård. Nu hade jag turen att hänga med "de tuffa" men jag tror ni förstår...

Vad är det då som skapar denna lugna miljö? Jag tror att svaret ligger i att alla kommer från varsitt håll liksom. Även om vi har flera elever från Polen, flera från Thailand och flera från Turkiet så är alla unika på sitt eget sätt. Detta skapar en sorts förbund och alla har ett överseende gentemot varandra. Även om föräldrarna kommer från olika länder kan de hitta något som förenar. Det är nog rätt så unikt.

Mina bokstäver för kvällen är
EADG...

kram!

Herrmiddag....

Jag hade herrmiddag igår. Jag bjöd på en jamaica-inspirerad kasslergryta. Körde på med banan, ananas, kokosmjölk och curry. I med grädde och Västerbotten-ost till gratinering. Serverades med ris. I glasen hade vi Trocadero. Herrarna som var på besök var nämligen Billy och Robin. Jag ringde Marie igår på dan och frågade om inte Billy ville komma över och kolla på några TV-spel som jag laddat ner. Självklart ville han det, och självklart ville Robin med. Och självklart ville de även sova över. Och självklart fick de det. Det var lite trångt, men det är mysigt att somna nära sina egna barn. Så enkelt är det.

Spelen jag har fixat är Battlefield II (bad company) och Guitar Hero WT
Båda spelen var mycket uppskattade hos både Robin och Billy. De var noga med att berätta för mig hur mycket de älskade mig, och hur roligt det var att få komma hit och hänga med gamle farsan. Jag önskar såklart att jag redan hade flyttat in i lägenheten så jag har plats för alla barn, nu får jag ta två i taget... för jag har ingenstans att sätta, eller lägga fler. Men snart så...
Imorgon kommer grabbarna över igen, troligtvis med egna kontroller till XBOX'et då... det var lite suckar och sura miner för jag har ju bara en kontroll och det är tråkigt att vänta på roliga saker.

Just nu lyssnar jag på Dweezil Zappa... när han tolkar sin farsa Frank Zappa och låten Montana.

Reflektion kolon...

Jag har just insett en sak. Samma helg som RABALDER spelar på TB's så flyttar jag till lägenheten. Ingen stor grej för er kanske... eller för mig när jag tänker efter. Det mesta är ju redan packat, bortplockat och så. Men OM jag har kommit in redan då, det finns nämligen en minimalisk chans att jag får det. Så ska man vingla uppför backen åt det hållet istället efter gig. Det har jag ju inte gjort på många år...(femton om man ska vara petnoga)
Jag har nu helt och hållet börjat fokusera på hur jag vill ha det i nya lägenheten. Hur det ska se ut, vem som ska bo var, vilka möbler som får följa med och vilka som kommer att skänkas bort, slängas eller glömmas kvar till nya ägaren i huset. Om det är någon av ER som saknar en hylla eller nåt så får ni höra av er... kanske har jag något ni kan få.

Igår fredag var första gången jag var utomhus på flera dar, jävla hosta! Skulle försöka ta mig till Tullinge för att bli uppfiskad av Stiff så vi kunde dra på gig. Självklart hade jag ingen remsa till tåget, och självklart var det jäktigt och stressigt för att hinna med just 15.52-tåget. Jag stod vid den där fåniga maskinen utanför spärrarna och tryckte på en ful touch-screen för att få en biljett till Tullinge. Den vägrade tjurigt att förstå vad det var jag tryckte på. "klicka godkänn" uppmanades jag. Jag förde resolut mitt finger mot den gröna rutan med texten GODKÄNN på. Inget hände. Jag provade igen.... Ingenting. Så plingade det till för att annonsera att tåget var på väg in. Hade inget strulat så hade jag hunnit. Jag vill bara berätta det redan nu. Men efter vad som kändes som mer än tjugo tryck på den fula rutan uppmanades jag att föra in mitt kontokort i maskinen... "det kanske funkar, jag kanske hinner"- tänkte jag febrilt och fumlade med kortet. In och ut, som värsta porrfilmen med korthelevetet. Det slutade med att jag fick ut en kvittoremsa som förklarade att jag köpt en biljett... för 30 spänn, men att jag inte får någon biljett eftersom köpet inte kunde godkännas. Tåget hade jag redan missat... det har ni nog redan räknat ut.
I morse kollade jag om de dragit pengar...fast det hade de inte. Visst, det är bara trettio spänn. Men nu är det en fråga om principer, damnit!

Nu har de självklart dessutom fått nåt knas på spåren mellan Tumba och Flempan så det blir bussar om man ska till Tullinge. Jag ska försöka smörja Stiff så jag blir uppfiskad här hemma istället inför kvällens spelning i Spånga. Orkar inte bråka med bussarna också.

Härom dan köpte jag The Wall på CDON och har lyssnat på den plattan från början till slut kanske fyra gånger redan. Vilken fantastisk platta! KÖP!

Kram!

57 channels but nothing on...del 4

Nu jäklar! Det närmar sig flytt från trädkojan och in i förortsdjungeln för Tarzan. Idag snackade jag med Ronnie som här kvarten jag ska flytta in i. Vi kom överens om att han lämnar tvättmaskin, mot att han slipper tapetsera om. Jag tänkte ju ändå fixa iordning väggarna, så jag tycker det är bra bra deal. Jag har tänkt att fixa en värsting-TV till vardagsrummet och en lite mindre, men lika bra till sovrummet... eller va fan... jag pimpar hela lyan och tjackar TV till barnens rum också, så slipper jag deras program när jag vill kolla sport, film eller så.
Nu kommer vi till mitt ena problem... Vad ska jag ha för TV?
Jag kan alldeles för lite om sånt här, egentligen. Jag vill att det svarta ska vara svart. Den får inte hacka och lagga. När folk pratar på min TV ska de inte se ut som dåliga dubbningar i Beck-filmerna. Om det är någon av Er som har ett bra förslag på en TV så kommentera gärna! Mitt andra problem, eller vad vi ska kalla det är att jag blir kund hos COMHEM. De är nog jättebra och jätteduktiga och allt. Jag har ingen erfarenhet, mer än att jag hjälpte Marie med hennes bredband och TV när hon flyttade in i Salem. Det blir nog inga problem. Men... Jag vill ha filmutbud, och sportutbud och kommer att kontakta mina gamla "vänner" på VIASAT igen. Egentligen vet jag inte hur jag ska ställa mig till det där. De gjorde ju inget lysande intryck sist, när jag skulle ta över kontraktet från Marie. Ärligt talat tycker jag att sättet de skötte mitt ärende på är nära på skäl nog att bojkotta. Storsint och generös som jag är tänker jag nog ge dem en chans till. Här förklarar jag vad jag menar...
Linus på VIASAT verkar ju vara lite serviceminded och skön, så det kanske är honom man ska snacka med.

Som sagt...flyttlasset går vecka nio. Det har alltid känts så avlägset men vi är ju snart där... Spännande.

Nu lyssnar jag på GHOST TOWN med THE SPECIALS

VIlda tester....

Jag har dragits med feber, hosta och nu öroninflammation, jag misstänker att trumhinnan spruckit eller så. Hur ska man kurera sig då?
Jag tror ju egentligen inte på Alvedon, Ipren och sånt.

Ikväll blir det en bastu för att se om det kan hjälpa dumma baciller på flykten.

Bjuder på två klipp från 17/12 när vi spelade på fest i Uppsala



ber om ursäkt för det sopiga ljudet, men man får ju ett hum om vad vi håller på med...