är ju jäkligt enkelt.
Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.
Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.
Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.
Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.
Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast.
Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...
Visar inlägg med etikett björne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett björne. Visa alla inlägg
lördag 7 januari 2012
onsdag 26 januari 2011
Öppet Hus!
Minsann... det var varit Öppet Hus på Storvretskolan. Tanken är att vi skulle värva elever till vår fina skola, så de inte går till andra skolor i närheten. De andra skolorna har ju sina profiler som de gärna skyltar med. Vi har fotboll och den nya moderna musik-profilen. Det är en tanke som kom redan i slutet av förra läsåret då vi gjorde ett uppträdande med fjolårets nior och åttor. En grym föreställning som vi valde att kalla "Band of the Centruries"
Några av oss lärare insåg ju att det var det HÄR vi ska hålla på med på skolan. Hitta talanger och förädla dessa till sångare, instrumentalister och dansare. Jag insåg rätt snart att på den här skolan har ambitionerna, talangerna både bland elever och personal... vad vi saknar är resurserna i nuläget. Detta håller jag på att försöka ändra på. Det ska bli en riktig modern musik-profil. Jag vill bygga inspelningsstudio, replokaler, olika scener i olika delar av skolan, använda idrottshuset när det blir klart (det förra brann ju upp) för streetdance och breakdance. Jag vill arrangera lunchkonserter och kvällskonserter och låta dessa ingå i liksom den nya kursplanen. Både rektorn och biträdande hade med det i sina tal när de presenterade skolan. Tarzan=stolt snubbe...
Vi hade vanliga lektioner fram till lunch, och därefter hade några av niorna fått i uppdrag att visa femmorna runt. De gjorde ett bra jobb att valla de små runt i våra olika lokaler och till olika lärare. Mig känner femmorna sen tidigare. Några av mina musikelever satt och jammade för att visa hur kul modern musik-profil är... Tack Fredric och Zaed!
Efter rundvandringen gick eleverna hem och vi gick på läroplansinformation. Vi såg på skolverkets film om läroplanen -11... den vi ska arbeta efter från nästa läsår. Spännande!
Någon timme senare var det meningen att mina elever skulle hålla i ett disco i aulan. Så jag roddade upp ljud och ljus för det. Det blev ganska lyckat. Festbesökarna var väldigt nöjda. (ja, en kille i femman var rasande för att vi släppte in hans lillesyrra...nu kunde han ju inte dansa tryckare med snygga tjejen i klassen!)
Samtidigt som de unga roade sig på dansgolvet gick deras föräldrar runt och tittade på våra klassrum och hörde oss prata om undervisning och läget i skolan. Vi hade alla vårat allra gladaste humör och vackraste leenden. Jag hade t.o.m strukit vita skjortan och hade på mig. Mitt korta föredrag om mina visioner om modern musikprofil verkade gå hem hos föräldrarna som lyssnade. De nickade och såg ut att gilla idéen.
20.45 fick jag gå hem och rusade förbi lokala butiken och köpte frukost och lite cashew-nötter. Dessa knaprar jag nu, medan jag skriver det här. Multi-tasking, baby...
Några av oss lärare insåg ju att det var det HÄR vi ska hålla på med på skolan. Hitta talanger och förädla dessa till sångare, instrumentalister och dansare. Jag insåg rätt snart att på den här skolan har ambitionerna, talangerna både bland elever och personal... vad vi saknar är resurserna i nuläget. Detta håller jag på att försöka ändra på. Det ska bli en riktig modern musik-profil. Jag vill bygga inspelningsstudio, replokaler, olika scener i olika delar av skolan, använda idrottshuset när det blir klart (det förra brann ju upp) för streetdance och breakdance. Jag vill arrangera lunchkonserter och kvällskonserter och låta dessa ingå i liksom den nya kursplanen. Både rektorn och biträdande hade med det i sina tal när de presenterade skolan. Tarzan=stolt snubbe...
Vi hade vanliga lektioner fram till lunch, och därefter hade några av niorna fått i uppdrag att visa femmorna runt. De gjorde ett bra jobb att valla de små runt i våra olika lokaler och till olika lärare. Mig känner femmorna sen tidigare. Några av mina musikelever satt och jammade för att visa hur kul modern musik-profil är... Tack Fredric och Zaed!
Efter rundvandringen gick eleverna hem och vi gick på läroplansinformation. Vi såg på skolverkets film om läroplanen -11... den vi ska arbeta efter från nästa läsår. Spännande!
Någon timme senare var det meningen att mina elever skulle hålla i ett disco i aulan. Så jag roddade upp ljud och ljus för det. Det blev ganska lyckat. Festbesökarna var väldigt nöjda. (ja, en kille i femman var rasande för att vi släppte in hans lillesyrra...nu kunde han ju inte dansa tryckare med snygga tjejen i klassen!)
Samtidigt som de unga roade sig på dansgolvet gick deras föräldrar runt och tittade på våra klassrum och hörde oss prata om undervisning och läget i skolan. Vi hade alla vårat allra gladaste humör och vackraste leenden. Jag hade t.o.m strukit vita skjortan och hade på mig. Mitt korta föredrag om mina visioner om modern musikprofil verkade gå hem hos föräldrarna som lyssnade. De nickade och såg ut att gilla idéen.
20.45 fick jag gå hem och rusade förbi lokala butiken och köpte frukost och lite cashew-nötter. Dessa knaprar jag nu, medan jag skriver det här. Multi-tasking, baby...
måndag 3 januari 2011
Ibland är man bäst!
Så är det liksom bara....
När livet då och då väljer att rumpköra en bakifrån så det svider, så är det ju lätt att antingen bli förbannad, ledsen eller vända andra kinden till. Jag har provat alla tre lösningarna, plus några andra som inte funkar alls. Men nu när jag halkat runt länge nog i geggamojan ser jag äntligen slutet på lerpölen och kan så smått börja fundera på vilken ny väg i livet jag ska ta.
Idag t.ex. var jag med alla fyra barnen och badade i Salem. Marie sa att hon aldrig skulle våga ta med barnen dit?! Men de är ju stora och duktiga! Klart att Felicia hjälper till med Maya, och klart att Billy hjälper till med Robin. Jag har fantastiska barn! Salemsbadet är en bra simhall, det är inte djupt, och de kör med saltvatten istället för klorvatten. Bra och skönt. Dessutom kör de med 32+ vilket passar en frusen jävel som jag.
På PRATABAS har man nu en omröstning om vem som är årets pratabasare 2010. Det har kommit in röster på massor av sköna gubbar som gjort sig förtjänta av titeln. Här är vad BLUEFRUIT skrev:
Väldigt många bra människor som nämnts, men jag saknar ett namn:
Tarzan.
Alltid positiv och jobbar hårt för att stämningen på forumet ska vara bra.
Puss på dig Björne.
CUBA skrev:
Jag har haft skitsvårt att lägga min seriösa röst på en person. Man vill ju välja så många.
Det blir ändå Tarzan. Karln' ju haft en del osis den senaste tiden, ändå sprudlar han av outtömlig positivitet.
POSEDIN skrev:
Oj det finns många som jag tycker är förtjänta av utmärkelsen men jag tycker som några andra här att bl a Tarzan borde få den då han alltid är glad, positiv och ödmjuk i sina inlägg.
POSEDIN har en blogg som ni hittar här
Grejen är, att jag på vanligt (äh, inte ska väl lilla jag...) sätt inte tycker att jag gjort något speciellt för PRATABAS, har ju mest goofat runt och svarat knasigt. Kul att de uppskattar en clown då och då....
Bjuder på en fantastisk video från REUNION BOTKYRKA också
När livet då och då väljer att rumpköra en bakifrån så det svider, så är det ju lätt att antingen bli förbannad, ledsen eller vända andra kinden till. Jag har provat alla tre lösningarna, plus några andra som inte funkar alls. Men nu när jag halkat runt länge nog i geggamojan ser jag äntligen slutet på lerpölen och kan så smått börja fundera på vilken ny väg i livet jag ska ta.
Idag t.ex. var jag med alla fyra barnen och badade i Salem. Marie sa att hon aldrig skulle våga ta med barnen dit?! Men de är ju stora och duktiga! Klart att Felicia hjälper till med Maya, och klart att Billy hjälper till med Robin. Jag har fantastiska barn! Salemsbadet är en bra simhall, det är inte djupt, och de kör med saltvatten istället för klorvatten. Bra och skönt. Dessutom kör de med 32+ vilket passar en frusen jävel som jag.
På PRATABAS har man nu en omröstning om vem som är årets pratabasare 2010. Det har kommit in röster på massor av sköna gubbar som gjort sig förtjänta av titeln. Här är vad BLUEFRUIT skrev:
Väldigt många bra människor som nämnts, men jag saknar ett namn:
Tarzan.
Alltid positiv och jobbar hårt för att stämningen på forumet ska vara bra.
Puss på dig Björne.
CUBA skrev:
Jag har haft skitsvårt att lägga min seriösa röst på en person. Man vill ju välja så många.
Det blir ändå Tarzan. Karln' ju haft en del osis den senaste tiden, ändå sprudlar han av outtömlig positivitet.
POSEDIN skrev:
Oj det finns många som jag tycker är förtjänta av utmärkelsen men jag tycker som några andra här att bl a Tarzan borde få den då han alltid är glad, positiv och ödmjuk i sina inlägg.
POSEDIN har en blogg som ni hittar här
Grejen är, att jag på vanligt (äh, inte ska väl lilla jag...) sätt inte tycker att jag gjort något speciellt för PRATABAS, har ju mest goofat runt och svarat knasigt. Kul att de uppskattar en clown då och då....
Bjuder på en fantastisk video från REUNION BOTKYRKA också
lördag 1 januari 2011
Nytt år...
Och nya klaver att dra fötterna ur. Spännande.
Jag har fått några uppmuntrande ryggdunkningar under den andra halvan av 2010. Märkligt hur min liksom schizofreni kan vara så jäkla markerad utan att ni egentligen ser det. Eller vill se, eller nåt.
Jag är ju två helt olika personer. Det är ju inget konstigt, vi anpassar oss ju allihopa efter miljö och sällskap. Det är inte det jag menar. Utan jag menar Björne vs Tarzan...
TARZAN:
Den sorglösa, sköna katten som alla vill vara kompis med. En del vill ju t.o.m ha sex med honom. Man vill vara hans kompis. Man vill ta med honom på efterfester. Det finns folk som betalar ganska dyr entré för att se honom ta av sig tröjan i tredje set. Man gillar att han är fräck, men charmig. Han är rolig, generös och snygg. Ett kap helt enkelt.
BJÖRNE:
Den ansvarstagande pappan, och den lite gråa personen i hörnet. Han som iakttar mer än står i centrum. Han säger inte så mycket utan låter de andra snacka, för han vet nånstans att sålänge man inte har något smart att säga så borde man knipa igen. Det är han som får ta smällen för vad Tarzan hittar på...
Tarzan busar och Björne betalar....story of my life.
Jag minns när karaktären Tarzan kom till. Då hade jag lite svårt att hålla isär de två. Jag lät liksom Tarzan ta över mitt liv och det gjorde såklart att jag sårade Marie. Uppmärksamheten som Tarzan fick var alldeles för svår för Björne att hantera. Så jag gick på det äldsta tricket i boken och gjorde bort mig. Det är tio år sen nu. Mer ändå kanske. Jag försöker glömma.
Idag har jag lärt mig att hantera Tarzan/Björne på ett mycket bättre sätt.
En del av er som läser här har nog aldrig träffat Björne, utan bara sett Tarzan... för andra är det kanske tvärtom.
Men jag har valt att vara schizofren, på det sättet att jag kan vara två personligheter... om man nu kan välja ett sånt tillstånd. Men jag tror ni fattar vad jag menar och vill ha sagt?!
var snälla mot varandra och er själva!
kramar!
Jag har fått några uppmuntrande ryggdunkningar under den andra halvan av 2010. Märkligt hur min liksom schizofreni kan vara så jäkla markerad utan att ni egentligen ser det. Eller vill se, eller nåt.
Jag är ju två helt olika personer. Det är ju inget konstigt, vi anpassar oss ju allihopa efter miljö och sällskap. Det är inte det jag menar. Utan jag menar Björne vs Tarzan...
TARZAN:
Den sorglösa, sköna katten som alla vill vara kompis med. En del vill ju t.o.m ha sex med honom. Man vill vara hans kompis. Man vill ta med honom på efterfester. Det finns folk som betalar ganska dyr entré för att se honom ta av sig tröjan i tredje set. Man gillar att han är fräck, men charmig. Han är rolig, generös och snygg. Ett kap helt enkelt.
BJÖRNE:
Den ansvarstagande pappan, och den lite gråa personen i hörnet. Han som iakttar mer än står i centrum. Han säger inte så mycket utan låter de andra snacka, för han vet nånstans att sålänge man inte har något smart att säga så borde man knipa igen. Det är han som får ta smällen för vad Tarzan hittar på...
Tarzan busar och Björne betalar....story of my life.
Jag minns när karaktären Tarzan kom till. Då hade jag lite svårt att hålla isär de två. Jag lät liksom Tarzan ta över mitt liv och det gjorde såklart att jag sårade Marie. Uppmärksamheten som Tarzan fick var alldeles för svår för Björne att hantera. Så jag gick på det äldsta tricket i boken och gjorde bort mig. Det är tio år sen nu. Mer ändå kanske. Jag försöker glömma.
Idag har jag lärt mig att hantera Tarzan/Björne på ett mycket bättre sätt.
En del av er som läser här har nog aldrig träffat Björne, utan bara sett Tarzan... för andra är det kanske tvärtom.
Men jag har valt att vara schizofren, på det sättet att jag kan vara två personligheter... om man nu kan välja ett sånt tillstånd. Men jag tror ni fattar vad jag menar och vill ha sagt?!
var snälla mot varandra och er själva!
kramar!
söndag 26 december 2010
Gott slut....
Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.
Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.
Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!
Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!
Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...
Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.
Jag har ju köpt några basar.
P-ray
Maruszczyk
En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?
Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!
En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.
MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!
Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.
Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.
Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!
Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!
Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...
Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.
Jag har ju köpt några basar.
P-ray
Maruszczyk
En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?
Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!
En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.
MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!
Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!
måndag 22 november 2010
Lära-känna-samtal
..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!
Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.
Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.
Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!
Kram...
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!
Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.
Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.
Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!
Kram...
tisdag 16 november 2010
Det ramlar på minsann....
Shit, jag är tydligen en sån där bloggare på riktigt nu! Det var inte länge sen jag skålade, skrålade och tjöt att jag hade 3000 träffar på den här sidan. Nu är jag 78 klick ifrån 4000! Vad som slagit mig är att jag kan skriva lite vad som helst och ni fortsätter att komma hit. Kanske för att ni hoppas att nästa inlägg ska vara mer intressant?! Vad vet jag?
Ni är bra för egot i alla fall. Ni som envisas med att flukta in här.
HAMMARBY:
Linus blev ju framröstad på fotbollsgalan som han som gjorde snyggast mål. Grattis, Linus! Om man nu bara slinker in på FIFA's hemsida och röstar fram honom där också så blir vi extra nöjda och glada.
Nu har dessutom motorcykelförbundet beslutat att BAJEN får köra i högsta serien. Först skulle vi, sen fick vi inte....och nu efter överklagan så får vi. HURRA! Fast å andra sidan ska man nog vänta med att jubla, det är ju ändå BAJEN Speedway vi snackar om här.
JOBBET:
Skolan vekar ju fungera riktigt bra. Det är bra att gå dit och plocka på sig den där fasaden och spela oberörd. Till sist luras man så bra att man rent av tror på det själv. Någon berättade för mig att hon hade gått igenom samma sak som jag och förklarade det såhär... man ler, fast folk ser inte att leendet stannar vid munnen och kommer aldrig till ögonen.
På LAGRET är det drag under galoscherna minsann. Chefen sms'ade och sa att virket kommit till att bygga scen på övervåningen. Kanske något att hålla på med imorgon när jag ska jobba där?
RABALDER har bytt trummis och det funkar kanon. Nu ska vi iväg och spela för första gången officiellt. På en 40-fest i Sorunda. Just på den här spelningen blir det Björn Melin istället för Stiff, men det ska nog gå bra. Han är ju förjävla bra, den där Björn!
LIVET:
hmm... Nu har skyltarna kommit upp om att kåken är till salu. Det blir liksom verkligare och verkligare för varje dag nu. Fan, man skulle ha nånstans att ta vägen. Det verkar bli en kall vinter. Jag försöker hjälpa Marie med lite vad jag kan. Jag är där och lagar "min" mat då och då. Jag ger henne pengar när jag kan. Jag gör lite vad jag kan för att mina barns mamma ska vara glad, eftersom det gör mina barn glada... och då är jag glad. Enkelt, eller hur?!
För övrigt har vi haft vinter länge nog nu... jag tycker att det är dags för tussilago och krokus eller så.
Ni är bra för egot i alla fall. Ni som envisas med att flukta in här.
HAMMARBY:
Linus blev ju framröstad på fotbollsgalan som han som gjorde snyggast mål. Grattis, Linus! Om man nu bara slinker in på FIFA's hemsida och röstar fram honom där också så blir vi extra nöjda och glada.
Nu har dessutom motorcykelförbundet beslutat att BAJEN får köra i högsta serien. Först skulle vi, sen fick vi inte....och nu efter överklagan så får vi. HURRA! Fast å andra sidan ska man nog vänta med att jubla, det är ju ändå BAJEN Speedway vi snackar om här.
JOBBET:
Skolan vekar ju fungera riktigt bra. Det är bra att gå dit och plocka på sig den där fasaden och spela oberörd. Till sist luras man så bra att man rent av tror på det själv. Någon berättade för mig att hon hade gått igenom samma sak som jag och förklarade det såhär... man ler, fast folk ser inte att leendet stannar vid munnen och kommer aldrig till ögonen.
På LAGRET är det drag under galoscherna minsann. Chefen sms'ade och sa att virket kommit till att bygga scen på övervåningen. Kanske något att hålla på med imorgon när jag ska jobba där?
RABALDER har bytt trummis och det funkar kanon. Nu ska vi iväg och spela för första gången officiellt. På en 40-fest i Sorunda. Just på den här spelningen blir det Björn Melin istället för Stiff, men det ska nog gå bra. Han är ju förjävla bra, den där Björn!
LIVET:
hmm... Nu har skyltarna kommit upp om att kåken är till salu. Det blir liksom verkligare och verkligare för varje dag nu. Fan, man skulle ha nånstans att ta vägen. Det verkar bli en kall vinter. Jag försöker hjälpa Marie med lite vad jag kan. Jag är där och lagar "min" mat då och då. Jag ger henne pengar när jag kan. Jag gör lite vad jag kan för att mina barns mamma ska vara glad, eftersom det gör mina barn glada... och då är jag glad. Enkelt, eller hur?!
För övrigt har vi haft vinter länge nog nu... jag tycker att det är dags för tussilago och krokus eller så.
söndag 14 november 2010
Livsinventering
Nu ska vi se här...
Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.
Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...
Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.
Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...
Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.
Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...
Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.
Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
