Policy

Ikväll tar jag upp ett mycket stort, allvarligt och omfattande ämne. Nämligen... Mobiltelefonpolicy.

På Storvretskolan finns det en policy som säger att elever inte får ha mobiltelefoner så det stör lektion. Så har det varit ganska länge. ÄNDÅ måste jag säga till på exakt varje lektion att eleverna ska lägga undan telefonerna. Jag tar det igen.... VARJE lektion!
...så det stör lektion, säger ni.
Ja, det stör väl inte mig egentligen att elever pillar på sina telefoner istället för att ägna ett uns av uppmärksamhet mot vad jag försöker lära ut. Alltså, få saker tar "vinden ur seglen" så som att prata för öron som inte lyssnar. Då blir det lätt att man som pedagog eller lärare bara svamlar på lite mer på rutin och inte lägger krut och energi på lektionen. Det går ju rätt fort att tänka att "skiter ni i det så kan jag skita i det"

Men tillbaka till det här med policy...
På restauranger här och där så finns det ju som ni vet en policy som säger att man inte pratar i mobiltelefon. Man kan ju av respekt för sitt sällskap i alla fall ha ljudlöst, och kanske ringa upp vid ett annat tillfälle.
På biografer är det mobiltelefonförbud! Kommentarer till det är ju överflödigt!
När jag sitter i möte, med andra vuxna människor så har vi stängt av våra telefoner, eller stängt av ljudet. Det hör ju till god ton, gott uppförande och respekt för andra.
När kommer den där respekten, undrar jag.

I grundskolan har den inte kommit än, det vet jag... troligtvis inte på gymnasiet heller. Men när, exakt? Vaknar man en morgon och liksom vet att man ska sköta sina mobiltelefonärenden med ett visst mått av respekt? Jag vet inte.

Spelade med en kille en gång som (otroligt men sant!) svarade på SMS när vi stod på scen!!! Hur tänker man då? Hade det inte varit proffsigare att spela klart setet och sen kolla SMS? Eller är det så enkelt att jag är gubbig, och gammalmodig?

Det kan hända att det skriver en och annan till mig på min egen mobiltelefon... något litet SMS här och där... Jag svarar också, fast när jag finner tid och möjlighet till det. Visst är jag lite tekniknörd, och lite gadgetnörd, men när det är vinter så skiter jag i att svara på SMS för jag har ingen lust att frysa om fingrarna. Då väntar jag hellre tills jag kommer inomhus. Då kan jag svara, om det är värt att svara på.
Lite som förut, när man var tvungen att logga in på datorn ungefär tjugo gånger om dagen för att kolla om man fått mail... Det enda man fick göra då var ju att slänga alla spam-mail om att få postorder-fruar från Ryssland, tjacka billig Viagra eller veta hur lång min penis kunde bli på kort tid. Jag tror att de flesta nu har en rätt sund inställning till sina egna inboxar och svingar in en, kanske två gånger och betar av allt på en gång... så gör jag i alla fall.
Nu kan jag förstås läsa mina mail i telefonen, och de kommer som en sorts SMS... så cirkeln är sluten, kan man säga.

På tal om det ska jag nog ta och tjacka en ny mobiltelefon...den gamla ringer inte så ofta längre. Det blir bara en massa SMS!

Mode...?

En stor del av de som bloggar skriver om mode. Troligtvis är de bra på mode och deras läsare är intresserade av just mode. Jag gissar att ni som läser det här inte är intresserade av att veta vad jag har på mig. Jag kan berätta ändå... Kalsonger, jeans, t-tröja och ett par strumpor.
Jag vet att man borde lista lite mer specifikt vilken sorts plagg man har, gärna med en bild och självklart inköpsställe. Men ni lär ju inte kuta till Danato i Tumba för att ha en likadan tröja som er favoritbloggare?!

Jag har en kompis. Hasse D, han som skriver om Tranzan, ni vet?! Ni kan läsa de grejorna här. Han tog upp ämnet med modeblogg för något år sen, tyvärr har han tagit bort sina inlägg av någon anledning. Jag tyckte det var både roligt och samtidigt jäkligt kaxigt skrivet, på det där bra sättet. Han hade kollat in t.ex. Blondinbellas blogg och skrev ungefär en parodi på den. Lite roligt om man vet hur Hasse ser ut... En jättebjörn på sisådär 100kg.
Bloggen hette Brunettballe.

Men om man ska vara en aning seriös i det hela... Vissa tjänar ju pengar på att blogga om mode. De får sponsring av att nämna vissa klädmärken, sminkmärken och så. Det är ju något jag skulle kunna tänka mig också. Nu när jag börjar få fart på er läsare, och har ungefär hundra läsare om dan.... då skulle det ju vara på sin plats att man får sponsring av de företag jag nämner mest i den här bloggen. För att det ska vara äkta och på riktigt måste jag väl ha bilder och inköpsställe? Ska man dessutom följa modebloggens alla regler ska jag ju kalla er läsare för snyggingar, avsluta allt med puzz och kramiz... jösses!

Men en lista på de företag jag nämner mest skulle ju alltså vara
FENDER
AMPEG
XBOX
systembolaget
Maruszczyk
VIASAT
Botkyrkabyggen

Nu ska vi se. Företagen är listade, med länkar och allt. Nu ska jag bara sitta och vänta på att sponsorpengarna ramlar in.

Puzz och kramiz... snyggingar

En liten blå...

En liten blå...

Jag har köpt en liten blå dammsugare. Sist jag köpte en dammsugare var för nära på tjugo år sen. Det var en LUX, den var svindyr... Det roligaste med den var att min dåvarande granne och kompis också tjackade en. Jag gissar att det var hon och jag som köpte. Nu när så lång tid har gått skrattar vi åt att vi blev så lurade av dammsugarförsäljaren.
Hon berättade för mig när vi sågs en gång i Storvreten att hon köpt en ny dammsugare. En liten blå.
Jag gick till Tumba Järn härom dan, med Robin. Jag köpte en liten blå också. Min har en grön dekorlist som gör att den ser skitsnabb ut.

I fredags gick jag in på systembolaget i Tumba och beställde en låda Motörhead Shiraz igen. Jag får nämligen besök av fina Lotta och har lovat henne att bjuda på detta goda vin. Väl inne bland ölhyllorna råkade jag köpa några trappisteröl. En liten blå Chimay, bland annat.
Ikväll ska jag till stan och hänga lite med en annan kompis. Jag gissar att det blir en och annan finöl ikväll. Jag är lite sugen på en rejäl jäkla IPA från t.ex. Sigtuna Brygghus. Om ni inte har provat så gör det!

Torskade på UNIBET idag. Jag la en femtiolapp på att Sverige skulle vinna över Spanien i handbollen. Så jag känner mig lite blå.

Öppet Hus!

Minsann... det var varit Öppet Hus på Storvretskolan. Tanken är att vi skulle värva elever till vår fina skola, så de inte går till andra skolor i närheten. De andra skolorna har ju sina profiler som de gärna skyltar med. Vi har fotboll och den nya moderna musik-profilen. Det är en tanke som kom redan i slutet av förra läsåret då vi gjorde ett uppträdande med fjolårets nior och åttor. En grym föreställning som vi valde att kalla "Band of the Centruries"
Några av oss lärare insåg ju att det var det HÄR vi ska hålla på med på skolan. Hitta talanger och förädla dessa till sångare, instrumentalister och dansare. Jag insåg rätt snart att på den här skolan har ambitionerna, talangerna både bland elever och personal... vad vi saknar är resurserna i nuläget. Detta håller jag på att försöka ändra på. Det ska bli en riktig modern musik-profil. Jag vill bygga inspelningsstudio, replokaler, olika scener i olika delar av skolan, använda idrottshuset när det blir klart (det förra brann ju upp) för streetdance och breakdance. Jag vill arrangera lunchkonserter och kvällskonserter och låta dessa ingå i liksom den nya kursplanen. Både rektorn och biträdande hade med det i sina tal när de presenterade skolan. Tarzan=stolt snubbe...

Vi hade vanliga lektioner fram till lunch, och därefter hade några av niorna fått i uppdrag att visa femmorna runt. De gjorde ett bra jobb att valla de små runt i våra olika lokaler och till olika lärare. Mig känner femmorna sen tidigare. Några av mina musikelever satt och jammade för att visa hur kul modern musik-profil är... Tack Fredric och Zaed!
Efter rundvandringen gick eleverna hem och vi gick på läroplansinformation. Vi såg på skolverkets film om läroplanen -11... den vi ska arbeta efter från nästa läsår. Spännande!

Någon timme senare var det meningen att mina elever skulle hålla i ett disco i aulan. Så jag roddade upp ljud och ljus för det. Det blev ganska lyckat. Festbesökarna var väldigt nöjda. (ja, en kille i femman var rasande för att vi släppte in hans lillesyrra...nu kunde han ju inte dansa tryckare med snygga tjejen i klassen!)

Samtidigt som de unga roade sig på dansgolvet gick deras föräldrar runt och tittade på våra klassrum och hörde oss prata om undervisning och läget i skolan. Vi hade alla vårat allra gladaste humör och vackraste leenden. Jag hade t.o.m strukit vita skjortan och hade på mig. Mitt korta föredrag om mina visioner om modern musikprofil verkade gå hem hos föräldrarna som lyssnade. De nickade och såg ut att gilla idéen.
20.45 fick jag gå hem och rusade förbi lokala butiken och köpte frukost och lite cashew-nötter. Dessa knaprar jag nu, medan jag skriver det här. Multi-tasking, baby...

Jag... en livsnjutare?

Är jag en livsnjutare? Jag som gnäller över varenda liten skitsak som går emot?
Ja, någonstans skulle jag nog vilja påstå det.

Jag skulle ju aldrig söka jobb på ett ställe jag inte vill jobba på, t.ex. Jag skulle aldrig frivilligt sätta mig i situationer som jag skulle känna mig obekväm i, om det inte var för att det i slutändan skulle bli bättre.

Hitta på att jag har trehundra kronor i fickan och går in i en mataffär. Hade jag varit smart, vuxen och klok hade jag ju tittat på prislappar och bara köpt det allra viktigaste för att liksom äta så mycket mat så jag blir mätt, inte sant?
Riktigt så funkar inte jag. Jag lägger hellre 200:- på någon deli-köttbit och den sista hundringen på ett gott öl. Det är viktigt att njuta ordentligt, tycker jag. Jag låter nog hellre bli att äta "vanlig" middag två kvällar än att missa någon härlig parma-skinka eller spansk grovmalen salami. Sköljer gärna ner med en rökig shiraz från Sydafrika eller Australien. Eller varför inte ett fylligt trappistöl? Mättande och otroligt gott! Men det är ju knappast hela kostcirkeln.

Samma gäller nog det mesta i mitt liv nu för tiden. Jag bryr mig mer och mer om att leva för dagen, att liksom inte snåla med varken pengar eller tid. Det har jag gjort och jag tycker att jag är färdig med det. Om jag inte pallar att plocka undan disken direkt efter maten...so what?
Kanske har jag viktigare saker att göra?!

Om jag vill röka en god cigarr... ja, då tänder jag en puff från Romeo y Juliet... även om de kostar nästan tio gånger mer än en man kan hitta på kvartersbutiken. Nu för tiden kostar en kasse bärs lika mycket som den gjorde för fem år sen, med den skillnaden att förut fick jag tio burkar, och nu två, kanske tre små flaskor. Men de är mycket godare och jag njuter av dem på ett annat sätt.

Jag kan uppskatta musik på ett annat sätt nu när jag har landat i livet. Jag kan betrakta en tavla eller en film med en annan sorts njutning än för några år sen. Tänk om jag håller på att bli vuxen??? HJÄLP!

Jag har kommit på mig själv att stanna upp på kvällarna och bara titta på mina barn, när de sover över här.... och liksom bara ler åt allt det vackra som ligger och småsnarkar... Dessa små prepubertala skitungarna som kan få mig ner på knä alla dar i veckan, men även upp på tå!

Jag längtar till våren, när snön smälter bort och löven spricker upp. Den första dagen då man kan gå ut i T-shirt utan att frysa. Det första uteserveringsbesöket. Tussilago. Det är livskvalitet, mina vänner!

Kram till alla!

U-turn of life...

Den här snubben på bilden har just sett en vändning i sitt liv. Han har inte gjort något revolutionerade egentligen. Han har vara insett vad saker och ting går ut på.

Musiken
Jag köpte nya strängar till alla basarna, utom sex-strängade för den är utlånad till Ted. Jag köpte även en mxr-envelope


Gick hem och kopplade in, bara för att inse att jag gjort en riktigt lyckad deal! Jag bara älskar det där funkiga, plaskvåta soundet. Men jag inser att effekt-djävulen har satt klorna i mig och jag måste ha en chorus och en oktavpedal nu också. Jag har redan beställt ett case och en fueltank från Thomann. Sorry, Basse! Men strängarna och funk-stampet handlade jag ju på 4SOUND.

Jobbet
Pratade med några tjejer idag... den ena hade värsta kärleksproblemet, den andra hade värsta betygsproblemet, och som den snälla kram-Björne jag är gjorde mitt bästa för att trösta och stötta. Jag håller på att bygga upp några sköna idéer inför en talangjakt lite senare den här terminen. Hoppas att några elever ställer upp.

Hemma
Även här har jag varit sköna katten ju! Tjackade headset-mickar till både Robin och Billy så de kan prata med varandra, sina kompisar och sin gamle farsa även genom XBOX. Coola grejer som de absolut är värda, mina pojkar! ...gotta love 'em!

Dessutom har jag kommit överens med nuvarande hyresgäst i lägenheten jag ska flytta in i att jag betalar den lilla renovering han är skyldig att fixa innan han flyttar ut. Detta för att jag ska få hans vitvaror... win-win, liksom. För om han låter hyresvärden fixa blir det dyrt. Ska han fixa själv blir det billigt och kanske inte alls bra... nu bli han nöjd, jag nöjd och hyresvärden nöjd! win-win-win, liksom.

Just nu lyssnar jag på FISHBONE - Naz'Tee May'en

Den som bloggar....

finns. Så är det.
Ibland i fiktiv version... men ack så sann!
Min gode vän Hasse Dahlgren gästbloggar visst igen. Det gläder mig mycket. Den här gången på RABALDER-bloggen. Den här gången om Tranzan som anordnar herrmiddag för sina grabbar.

Tranzan hade de båda sönerna Billig och Kamprad på besök. Dagen till ära skulle han överraska med herrmiddag. Han ropade på de båda grabbarna från köket, där maten snart skulle göras i ordning:
"Tira grabbar va' en annan har kirrat!"
Billig replikerade genast:
"Äh men va' skådar ens norra?! Stabben har vart hos kryddkrafsarn å tjackat nagg"
Kamprad fyllde i: "Nu blommar löken minsann"
"Det kan ni haja era små battingar", sa Tranzan. "Här vankas det slang me' halka å sidovagn för oss riktiga florodollknuttar!"

Tranzan la korven i en kastrull och satte på spisen. Så snart den var kokt kunde han servera sina middagsgäster:
"Öh, fram me' våfflerna å greppa vurren nu knodds, så hugger vi in vettja."
"De' här'e alla tajders stabben", sa sönerna i munnen på varandra.
"Gaffla inte me' krubb i foderluckan", uppmanade Tranzan. "Å ni har ju halka i hela plåten vettja! Tagga ner å låt nagge' tysta mun!"
"Topp", sa grabbarna.

Efter maten hade Tranzan ytterligare en överraskning i bakfickan:
"Tira här'å! En annan har tankat hem nya dumburkslir också! Men knip ihop om're för stomman. Om tant får nys om mitt lilla mellanhavande så e're kokta fläsket stekt."
"Vi lovar", skrek grabbarna i kör. "Stabben e' alla tajders."
"Inte nog me' de'. En annan funtar på å tjacka varsin burk åt er svampar när ja' har flyttat till den nya råttskrubben", sa Tranzan. "Då kan en annan spana på när bajen joxar me' trasan ifred."

De båda sönerna kivades lite om vem som skulle spela de nya TV-spelen först. Tranzan fick styra upp dem lite innan det blev bråk:
"Nu har'u suttit tillräckligt länge me' kontrollen i vedknippan. Vigga ut den till brollan nu innan en annan blir syrak", sa han med myndig stämma. Barnen lydde genast. Efter några timmars spelande hade det blivit sent och dags för sänggång.
"Äh, nu gäspar skorpan svart", sa Tranzan. "Kila ut på muggen å slå en läns nu vettja, så får ni kvarta över sen."

Precis innan de skulle somna sa Billig:
"Öh stabben, kan vi inte kila över till dej imorrn å ta me' varsin kontroll å lira vidare?"
"Topp", sa Tranzan och svängde med armen och viftade på tummen.
"Åsså kan vi palla buller å göra bullerpaj me' mormors hosta", sa Kamprad.
"De kirrar sej säkert", sa Tranzan. "Klipp igen gluggarna å kinesa nu."
"Du e' en toppenstabbe!", sa grabbarna innan de somnade...

Det är ju en bekräftelse om något att få en novell av det här slaget dedikerad till sig.
Mina grabbar heter ju Billy och Robin. Jag köper ju grejer... och ibland "glömmer" jag att berätta för Marie vad vi gör här hemma.