femtusen?!

Coolt! Jag har i skrivande stund 5007 unika klick på den här sidan.

Håller ju på att fundera ut några legender här i Tumba, för några av er verkar ju vilja läsa om våra lokala hjältar. Ofta är det ju knäppa original, gärna med missbruksproblem och kanske psykiska besvär.
Håller ju också på och berättar lite om hur jag saknar mina barn och hur jag kämpar med att få till lite mer tid med dem.
Håller ju också på att låta er veta hur det ser ut med bostad för mig. Ska iväg om några minuter på visning på en trea i Östra Storvreten.

Håller ju på att prata så smått om BAJEN, och om min musikaliska karriär.

Är det något jag inte pratar om här då.....?
Ja, faktiskt.
Ni måste inte veta allt...

Felicia goes eleven...

Ja, det här var ju en lattjo dag?!
Dagen började nog redan igårkväll om jag tänker efter. Köparna på huset ville komma över och kolla på lite saker. Jag märkte redan på vägen hem att det var strömavbrott på hela gatan. Eftersom jag inte hade deras nummer fick jag ringa Marie och be henne SMS'a över deras mobilnummer så jag kunde avblåsa titten. Ingen idé att kolla på hus när det är vinterkväll och fanimig kolsvart! Men de kom ändå och vi satt i ljuset av några nyss inköpta stearinljus och pratade om huset. Jag förklarade att pizzerian hade okej mat, och att det var dit jag tänkte gå eftersom det inte går att laga mat här nu när strömmen gått. De hängde med och beställde pizzor att ta med. Jag satt kvar och kollade in på förnedringen i El Clasico! En av kvinnorna hade den goda smaken att fylla år dagen efter (alltså idag!) och föreslog att jag skulle komma in och ta en öl. Hon tänkte bjuda på lite gott och så. Jag förklarade att jag skulle vara hos Felicia, min vackra dotter som fyller 11.

För några dagar sen frågade jag henne vad hon önskar sig och hon sa att allt hon ville ha var ett par CONVERSE

Jag köpte ett par blåa höga, hon var så glad och nöjd och det gjorde mig riktigt gott att se henne lycklig. Det är ju väldigt viktigt att liksom vara "inne" när man är i hennes ålder och har nyss bytt klass och allt det där.

Fast jag blandar ihop begreppen lite.
Jag har ju tjatat om min oro för att stå bostadslös efter jul. Nu har det hänt något riktigt konstigt... jag har av Botkyrkabyggen fått tre (!!!) visningar på två dagar!!!
Det är en fyra på Hålvägen, en trea och en tvåa på Harbrovägen. Det är adresser i Storvreten där jag jobbar både i skolan och på ungdomsgården/musikhuset Lagret . Jag är inte helt nöjd med att bo så nära jobbet, fast har inte råd helt enkelt att vara kräsen.

Nu när strömmen kommit tillbaka så lovar jag att jag ska fylla på med lite sköna inlägg... Hur är det med dessa "legender från Tumba"? Gillar vi eller struntar vi?

Förresten fick jag ett låååångt meddelande på FACEBOOK av en kvinna som sett oss live och tyckte att den här bloggen är intressant. Man ska lyssna på sin publik.

Tjenare!

Legender i Tumba del 3

Dags nu att kolla in nästa legend. Ni vet... man hälsar på någon varje gång man ses och har gjort så i många år. Egentligen vet man inte så mycket om personen ifråga. Nästa snubbe är just en sån.
Man kallar honom för Greven. Han går runt och har en FN-basker. Jag vet inte så mycket om honom utan det mesta är rykten. Visst har han berättat en och annan grej när jag jobbade på bolaget. Fast det är ju lätt att skarva, lägga till och dra ifrån inför killen på systemet.
Han var inne nästan varje dag. När jag började på systembolaget i Tumba hade vi ju överdisk-försäljning. Han beställde alltid sex burkar blågul. Han hade alltid jämna pengar. Han hade alltid egen påse. Varje gång sa han...

-"Ja' har stålar här i lommen, de' e' bäst 'ru räknar så ja' ha' gjort rätt"

Det stämde alltid på öret. Sen var han noga med att jag skulle visa honom när jag rev kvittot. Han var orolig att det skulle finnas hemlig information om honom på kvittot. Vid ett tillfälle sa han att han var säker på att han skulle bli "skimmad". Jag försökte på ett vänligt och pedagogiskt sätt förklara att man inte kan skimma någon som betalar med kontanter...inte ens när det är jämna pengar.

När vi byggde om och det blev självplock bytte Greven ölsort. Han gick på Sofiero. Den sista gången jag tog betalt av honom för öl betalade han 63.50... Han bor nära skolan och jag brukar se honom när han är på väg antingen till systemet eller därifrån. Ibland går jag med mina barn och han vill gärna prata lite med dem. Han verkar gilla barn och eftersom han är en rätt kul kille har jag inga problem med det.
Han brukar säga ungefär
-"Åh fan...E'ru ute med farsan ida'...skaru bli musiker som han elle' skaru göra nå' vettigt?"

Det går rykten om att han själv var en duktig snickare. Men jag vet inte.
Kanske ska fråga honom nån gång...

Nu ska jag göra mig iordning för glöggafton hos kompis Pontius!

Legender i Tumba del 2

Nästa figur jag minns från när jag var ung var "jägarn". Han bodde i Tuna. Boställsvägen har jag för mig. Han var skäggig, rätt så långhårig och tatuerad. Självklart hemgjorda och självklart nästan bara kvinnonamn. Han körde motorcykel, en Honda 500cc vill jag minnas. Han hade dubbla strålkastare på styret och en sån där mojo-svans ungefär vid bränslekranen. Han var alltid klädd i jägarväst, hade ofta kniv modell vansinnigt stor utefter låret. På ryggen hade han ett gevär. På somrarna kunde man se honom med pilbåge också.

Vi brukade ta långa omvägar när han stod och packade motorcykeln utanför porten inför helgens jakt-resa. Han gjorde nog hela jäkla Södertörn osäkert tror jag. När jag blev lite äldre vågade jag mig på att hälsa lite på honom ibland. Han hade ett ganska originellt sätt att hälsa på. Han liksom grymtade fram ett "tjena" som om det var det första han sagt till någon på väldigt lång tid. Jag såg honom aldrig ihop med någon utan det var nog en mycket ensam man.

När jag blev 17 flyttade jag till Boställsvägen, i samma port som Jägarn. Fortfarande fick man ett "tjena" när vi sågs, och det var aldrig mer än så. Jag var inte rädd för honom längre utan mer fashinerad av hur han som var så stor hade på något sätt krympt och blivit lite mindre. Borta var den stora magen, och det stora skägget. Istället var han muskulös och hade klippt mohikanfrisyr. Geväret hade han bytt mot en ryggsäck på vilken han hade skrivit med spritpenna "Sniper" och ritat ett kikarsikte. Han hade många örhängen, med fjädrar och grejor. Jägarn såg vild ut. Han hade sålt motorcykeln och köpt en liten moppe istället.

När jag flyttade till Segersjö hittade jag honom i kön till kassan i vår lokala butik. Den här gången kände jag mig större än honom, och jag hörde honom prata ordentligt för första gången i mitt liv. Han pratade om vilket bröd han skulle handla till sin morsa som tydligen bor i Segersjö. Nu var t.o.m mopeden borta till förmån för en cykel. Jag vet inte vad han heter, inte heller var han bor. Frisyren är fortfarande mohikan, tatueringarna finns kvar och ryggan med "Sniper" finns kvar.

Jag tror att det är en rätt rolig jävel om man bara vågar prata med honom...

Legender i Tumba del 1

Jag bor i Tumba. Det har jag gjort sen juni 1978. Inget konstigt i det egentligen, fast jag tänkte ändå liksom nämna några av originalen som har funnits här omkring när jag växte upp och nu för tiden. Det finns ju en del att berätta om varje knasboll så jag väljer att bygga egna kapitel om varje kuf så ni som tycker att det är roligt att läsa kan ju leta efter just den här titeln på inläggen.

Den första jag kommer att tänka på är Kapten Rödskägg.

Jag tror inte att han lever idag. Han var en färgglad jävel under min uppväxt trots allt. En klassisk fullgubbe som gapade och skrek och alla var rädda för honom. Hahaha... När jag jobbade på systemet och vi började prata om dessa legender kom han såklart på tal och det fanns nog ingen mer ofarlig person i den kretsen.

Namnet kommer från hans (på 70- och 80-talet) yviga röda skägg och att han gått på sjön i sin ungdom. Det var en mycket social och pratsam man som hade ett mycket gott öga till kvinnor. Unga, gamla, ljusa, mörka...alla uppskattades av Rödskägg. Det enda han blev arg av var just skolungdomar, och jag råkade ju vara skolungdom under 80-talet. Han bodde i Salem men var gärna i Tumba Centrum, innan man byggde om. Det var nog flera unga tjejer som valde att inte åka 725'an om de såg att Rödskägg stod/satt/låg vid just den busshållplatsen. För om man gick på samma buss som Rödskägg så visste man att man skulle bli antastad. Så enkelt var det.

Ja, en del av Er som läser kommer nog ihåg honom. Sist jag såg så satt han i rullstol med amputerade ben. Tråkigt.

Har ni något kul att berätta om Rödskägg så får ni gärna kommentera.

jul-öl?

Så var det dags för årets julöl. Jag har redan köpt in mig på Oppigårds Winter Ale från Hedemora i Dalarna, Shepards Winter Ale från Kent i England och N´Ice Chouffe från Frankrike. Har njutit en Oppigård och en Shepards så här långt. Ska försöka köpa in mig på fler så fort jag har en bra tid att ta mig ner till systemet.

Jag brukar köpa två-tre av varje sort för att liksom försäkra mig om att vad jag kände första gången stämmer. Man är ju liiiiite smakfjolla. Men jag använder bara två sorters glas, ett vanligt sånt där som man hittar på krogen, och en ölkupa. Det är ungefär som en congac-kupa fast mycket större. Jag har fler glas men pallar inte diska hur mycket som helst.

Jag är lite intresserad av Samuel Adams, och om de svenska mikrobryggerierna kommer att koka ihop ett julöl... Dugges skulle vara intressant. Jag har några lager no1 som väntar på mig i kylen.

Förra året satte jag egen julsnaps men vet inet om jag pallar fixa med det iår. jag gjorde en jordgubb/acasiahonung...vilket blev gott och nästan lite som likör.

Vin borde man ha på julbordet också. Sist köpte jag Cameleon Chardonnay, för att vitt vin tänkte jag skulle lira bättre till det mesta på bordet. Jag köpte även en del cider från Normandie. Förra året hade jag nog bara Oppigårds Julöl på bordet, men tänker att iår kan det bli några fler sorter. Vi får se...jag ska vara hemma hos Marie och barnen är det tänkt så det blir nog rätt så lugnt över huvudtaget med bärsa...

Annars gigar jag ju på ENGELEN hela veckan runt jul...där finns det vanlig öl.

kram

//Tarzan

Lära-känna-samtal

..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!

Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.

Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.

Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!

Kram...