Legender i Tumba del 4

Nästa legend, hjälte eller vad vi nu vill kalla honom bor inte alls i Tumba. Han är Tullingebo och arbetar i Fittja. Jag vill skriva lite om Kjelle Allinger!

Vi som känner honom vet att man kan se på honom på lite olika sätt.

Som musiker, kompis och lärare/fritidsledare t.ex.

Låt oss se på Kjelle som musiklärare/fritidsledare...

Han är rättvis, noga och jäkligt duktig. Jag som har haft äran att jobba med honom på Storvretskolan och på musikhuset Lagret vet att han fanimig alltid sätter ungdomar och elever först. Detta har resulterat i bl.a. en rejäl uppfräshning och ombyggnad hemma hos honom. EN del av er såg säkert showen på TV3. Jag tror inte att det finns någon som inte tycker om honom. Definitivt inte utan anledning, och tonåringar har ju rätt märkliga anledningar ibland.

Jag gillar honom!

Låt oss nu se på Kjelle som musiker...

Han spelar keyboard/hammond. Kjelle har en spännande spelteknik som närmast kan beskrivas som rutinerad. Han har spelat tamigfan JÄMT!

På sin "riktiga" hammond lirar han med någon sorts finkänsla som är huggen i sten. Jag har försökt att formulera det på något annat sätt, men det tycker jag passar ho nom bäst. Fina nyanser i volym och med lesley dras brutalt genom låtarna han ofta själv har arrangerat och fixat till. Jag har själv bara gigat två gånger med honom liksom på riktigt. Det var på REUNION-festen förra året och på REUNION-festen i år. VI var tighta och samspelta men inte särskilt repade. Det är inte alltid antal timmar i replokalen som skapar ett bra framträdande. Rutin och ödmjukhet kommer man långt med. Kjelle har rutin och ödmjukhet.

Jag gillar honom!

Låt oss se på Kjelle som kompis...

Kjelle är fantastiskt duktig på att se sina egna svaga sidor och nästan lika dålig på att inte se sina starka sidor och sina styrkor. Jantelagen har honom "By the balls" liksom.

Han sa till mig igår på Studiefrämjandets julbord att han har fått alldeles för mycket uppskattning och cred under 2010. I form av TV-showen, hyllningar och hurrarop från alla håll och kanter. Igår fick han en present från grabbarna på förbundet... en flyttkartong FULL med LP-skivor. Det var bara coola titlar och album, jag såg bl.a. samtliga Jimi Hendrix plattor. Några Stones-skivor och sånt. Kan det ha varit 250 skivor?! De flesta i originalplast och mint-kondition.

Han ifrågasatte ärligt om han är värd all denna uppskattning och jag kan bara konstatera att en som givit i hela sitt 50-åriga liv kan väl få några plattor tillbaka, liksom?!

Jag gillar Kjelle!

Nu väntar jag bara på en inbjudan att få komma och dricka sprit och lyssna på sköna plattor, Kjelle... haha

//Din vän

Kunskap, glädje och lite tango...

Jag hade just ett kort, intensivt och spännande möte med Anna. Hon är biträdande rektor på skolan och en riktigt bra och kompetent chef. Hon började den här terminen så hon har inte hängt med så länge. Fast hon har redan satt ordentliga spår i lärar-rummet och i kollegiet.
Hon lät oss beskriva skolan någon gång redan första veckan med ett ord.
Jag minns inte vad jag själv skrev men hon har sparat alla ord och använder dessa som ledord i slutet av sina mail som hon skickar glatt till oss.

Glädje

Värme

Roligt

...så fastnade hon lite på det sista ordet. Hon ville ha innovativitet. Eftersom det är hon som bestämmer kan jag inte säga emot, fast jag tycker att det är ett ganska fult ord. Alltså, det låter fult, innebörden är ju vacker och fin om den används rätt.
Ska man tänka lite utanför boxen som det så coolt heter kanske man kunde tänka sig ord som

Vågad

Lockande

Tolerant

Kanske inte så vackra ord heller, fast det är ju precis så jag känner för min arbetsplats. Här kan man vara vågad, det är lockande och fanimig! Här är man jäkligt tolerant!
Jag frågade några elever hur de känner för islam-jakten nu med bombturken och allt det där. De bara fnyser och tycker att massmedia än en gång har lyckats förstöra för deras tro, religion och övertygelse. Jag delar den inte men är beredd att slåss för deras rätt att hävda den.

Freedom of speech is a beautiful thing

Och ja, jag vet att han inte var från Turkiet, snubben i bilen... fast det är väl bara en fråga om minuter innan han får det smeknamnet ihop med Laser-turken och Skogs-turken?!

NU drar jag på julbord...som gäst hör och häpna!

...och ibland så...

händer det grejor. Jag har nu skrivit kontrakt på fyran som jag berättade lite om. Senaste datum för inflyttning är sista februari. Med en jäkla tur så kommer jag in tidigare och det ger ju tillfälle för de som tjackat kåken av mig att komma in tidigare också. Hurra!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...

Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.

När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!

Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)

Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.

tja!

Snel Hest - Klad Hest

På PRATABAS finns det en sektion som heter Off Topic. Där får man skriva om saker som inte direkt är basrelaterade, utan mer om livet. Där finns det en liten tråd som heter "Jag behöver en kram-tråden". Jag insåg att jag har skrivit rätt så ofta i den tråden. Varför då? Är jag en bekräftelsesökare som bara önskar att alla ska tycka synd om mig hela tiden? Ja, kanske.

ÄR det mer synd om mig än om andra? Ja, kanske.

Tråden kom upp ungefär samtidigt som jag och Marie gick skilda vägar. Det blev några inlägg då. Så skrev jag några inlägg när fotografen var och plåtade huset. Det var ju så tomt och ensamt. När försäljningen gick igenom var jag såklart glad för att det var en snabb affär, men det är många minnen jag just sålt. Ett par inlägg till.

Så gick dagarna och jag fick känna på att det kanske inte var så dumt att leva ändå. Jag åkte häromdagen till Salem och kramade mina barn, käkade lite pasta och tog en taxi hem. När jag klev innanför dörren var jag på bra humör. Jag köpte en bas av Hellish på forumet och kände att kanske vänder det nu.

Dagen efter så får jag höra att Marie åkt på mamografi och jag blev inte glad av att höra vad man hittat... Det var hon som fick trösta mig. Alla mina gamla hjärnspöken kom fram igen, med farsan som gick bort i Leukemi och min kompis Annica som fick cancer i magen.

Det ska fan att vara riddare i dessa dar!

Nu för några minuter sen fick jag dock beskedet att min bas ligger på BUSSGODS i Södertälje och väntar på mig. Det var en glad nyhet mitt i all misär.

men om du vill få tag på mig är det bara att följa spåren

jag står med tungan emot stolpen och längtar efter våren

om du vill få tag på mig så vet du att jag står än

med tungan emot stolpen och längtar efter våren

life is a rollercoaster...

Har ni tänkt på att ibland går det upp och ibland går det ner?

Igårkväll var jag hemma hos Marie och kramade mina barn tills de somnade, en efter en. Alltså, känslan av att få vara nära mina egna barn är obeskrivlig. Mina barn har tagit det här med separationen ganska bra tycker jag. Alla utom Robin, som gråter ofta och har börjat göra dumma saker i skolan och så. Hans fröken säger att han är ett typiskt skilsmässobarn.
Därför känns det extra bra att få hålla om honom, och pussa honom mjukt i pannan och på kunden när han somnat. Då kan man få ett snett leende, liksom i sömnen... Jag skulle kunna betala mycket pengar för att få det leendet varje dag.
Felicia och Billy verkar klara det mycket bättre, men jag vet inte varför egentligen. Kanske förstår de att jag och Marie inte är osams utan vill deras bästa oavsett hur våra egna liv ser ut.

När jag kom hem igår kväll var jag på något sätt varm inombords och tomheten och ensamheten var inte så jobbig som den kan vara. Jag surfade in på PRATABAS och råkade hamna på köp/sälj. Mats Helli från MEADOWS END sålde en Maruszczyk
Så här ser den fina basen ut...



Så fick jag imorse ett mycket jobbigt och tragiskt besked, som gjorde att jag hade svårt att glädjas åt min nya fina bas. Kanske berättar jag mer om den tråkiga nyheten någon annan dag.

Det är inte alltid så djefvla enkelt att vara rolig!

Det kallas statistik...

Det där som visar mig hur många ni är som läser, och vad det är ni läst.
Lite intressant att se vad ni söker på för att liksom hamna på just mina sidor och mina funderingar på livet som det är just nu.

Jag skrev tidigare om olika sökord ni använt för att hamna här. Då toppades listan av köksluckor och nakna bröst. Kanske är det för att jag är av han-kön som jag tycker att tuttar är ballare än köksluckor... visst, båda är viktiga... de SKA sitta på plats och helst inte hänga snett. Och man kan ju låta piffa till både tuttar och luckor efter eget tycke och smak.

SÅ...jag ställer mig frågan igen. Vem är DU? Du som läser och inte kommenterar? Vad har jag att säga dig som gör att du kommer tillbaka? För det gör du. Det vet jag. Jag frågar mig också ibland om det finns någon jag INTE vill ska läsa min blogg. Vill jag att chefen ska veta precis allt jag skriver. Ja, än så länge har jag ju bara klampat i ett klaver, vad jag vet. Den gången var det min egna oro för en polare som slog lite snett. Det blev missförstånd och surt... Jag har lärt min läxa där i alla fall. Kommer ICKE att skriva mer om jag är lite orolig för hur en kompis ändrar sitt sätt att vara. Särskilt inte om jag menar väl och bara får knas tillbaka.

Äh...nu blev det sådär jäkla djupt och svårt igen. Tillbaka till tuttar! haha...
I bandet pratar vi om kvinnobröst. Vi gillar kvinnobröst i RABALDER. Det roliga är att vi är ganska överens om vilken sorts kvinnobröst det ska vara.
De ska vara bara och lagom många. Sen är det inte så noga med resten.
Ingen av oss har silikonfetischer, att de ska vara stora eller små, bara de är två...

Så jag hyllar hyllor! ...och statistik. Man kan ju mäta bröst i statistik om man vill... jag klämmer hellre på dem i lugn och ro...hahahaha

Andra advent...

...och man borde kanske skriva något vettigt för en gångs skull.

En del av er som läser här vet ju rätt så mycket om min livssituation just nu. Så det är nog inte någon hemlighet att jag har det lite sådär på hemmafronten. Men ljuset har skådats, eller... i alla fall har jag en bra känsla inför framtiden. Såhär...

Jag ville ha en lägenhet rätt så nära barnens skola, för att jag tycker det är bra att de kan komma hem till mig lite när de själva känner för. Jag vill inte vara en helg-pappa eller varannan-vecka-pappa. Vill Felicia komma en måndag och sova hos mig tills på fredag så ska hon få göra det, menar jag. Det gäller såklart de andra barnen också. Det är jäkligt viktigt för mig att mina barn känner att de har mitt fulla stod och min totala, villkorslösa kärlek och mitt stöd i vad de än hittar på och tar sig för. Fick erbjudande av BOTKYRKABYGGEN om en lägenhet på fyra rum, i rätt så rackigt skick, men de skulle fixa iordning den, och jag fick göra lite som jag ville också med den, sålänge de kan godkänna mitt arbete. Så nu för tiden får man visst lägga in klickgolv och måla om i lägenheterna. P'fekt! Jag fick ett erbjudande om en trea i Östra Storvreten också, på en riktigt mysig gård. Problemet är att jag är liksom tvåa på bollen där och så är det ju trots allt "bara" en trea. Jag tycker att jag har råd med en fyra...

Jag måste bestämma mig före tisdag. Hua!

Nästa vecka är det 70-talsfesten, med REUNION och vi håller på och repar för fullt. Men jag vet inte om jag tycker det är så jäkla kul att bara repa CCR-låtar inför ett gig där vi inte får betalt. Vi repade idag söndag och det sitter. Fast tydligen ska vi repa imorgon också. Hade hellre åkt till Salem och kramat på barnen... nåja.

Tänkte försöka hinna in till Basse på 4SOUND för att handla en mxr envelope och en bra choruspedal. Måste tjacka lite nya strängar också. Här ska det bli funk!

Jag har som ett lite för tidigt nyårslöfte tänkt att bli bra på drinkar och sånt under 2011. Jag tycker jag har hygglig koll på whisky, rom, öl och sånt. Nu är det liksom combo som gäller. Jag vill bli bra på att blanda till en bra drink för varje gäst och varje tillfälle.
Nu ska jag ha en bra shaker, några vettiga glas.
Jag måste köpa congacskupor och martiniglas.

Nu ska jag bara tömma ur de sista möblerna till Marie. Lägger in lite bilder på mitt vardagsrum när jag är klar.

Kram kompisar!

//Tarzan